20130910-102241.jpgMånader alltså. Det var sex månader sen jag hade en dejt med min tandläkare senast. Anledningen till dessa täta och på många olika sätt skrik-framkallande besök är att jag har lättblödande tandkött som han har valt att hålla ögonen på. Man vet ju aldrig; tandlossning är inte kul när den poppar upp, sådär lite som en överraskning. En ny kallelse var sjätte månad, koll och tandstensborttagning har ordinationen lytt de senaste två åren.

Så, för en stund sedan låg jag där igen i undersökningsstolen. Med lampan obarmhärtigt lysande i ansiktet, en sug och en tandstensslip (?) nerkörd nånstans i närheten av gomseglet och axlarna i närheten av hårfästet.

Och jag fick beröm, han tyckte tydligt att det syns att jag varit flitig med tandtråd och eltandborste. Jag belönades med den finaste sak man kan tänka sig – en ny tid om först ett år.

Och tunnelbanebiljetten gällde fortfarande när jag var klar. Dagens lycka!

Annonser