Ringde min mamma igår. Vi pratas vid titt som tätt och nu var det några dagar sedan. Hon svarade, och jag hörde inte riktigt vad hon sa. ”Hur är läget?”, sa jag. Då hörde jag att hon grät. ”Det är inte så bra…”, snörvlade hon. Och så berättade hon att dom just precis kommit tillbaka från veterinären, där dom hade avlivat sin älskade katt, Sudden. En jättefin utekatt de haft i många år, som fått problem med njurarna och blivit sjukare och sjukare. Efter en resa förra veckan kom de hem och då visade det sig att Sudden varken åt eller drack. Grannen hade tagit hand om katten och noterat att den inte åt något. Och när de tog katten till doktorn, fick de beskedet att det inte var mycket att göra och att det var bättre att låta katten somna in, än att förlänga lidandet. Så, just nu är det min mamma som lider. Och jag med henne. Det var en mycket, mycket älskad katt.

Annonser