Soon-to-be-elvaåringen har nojat över dagens vaccinering mot livmoderhalscancer. Tjejerna i klassen har hetsat varann till hysteri, och det har pratats om bedövningsplåster, svåra biverkningar och smärta. Vid ett-tiden, när jag visste att det var över, messade jag och frågade hur det hade gått, hur det hade känts. Svaret kom, precis som jag förutspådde.

”Så här kändes det: 😒😞😳😀”.

Har försökt berätta och förklara det här med totalt onödig noja, över saker man garvar åt efteråt, hur futtigt det egentligen var.

Bra. Nu vet hon. Det ska tas ytterligare två sprutor.

Annonser