Jag har gjort det.
Det där som folk aldrig pratar om, men som så många gjort före mig.

Aldrig, aldrig någonsin mer vill jag uppleva den smått overkliga känslan av att ha en halv meter slang uppkörd där solen inte skiner.
Aldrig, aldrig någonsin mer vill jag känna känslan av att få tarmen uppblåst med luft, ”för bättre visualitet”.
Alltså, maken till utlämnande och vidrig situation har jag nog aldrig varit med om, och då har jag ändå gjort en och annan gynundersökning i mitt liv. Det spelar liksom ingen roll att man blir tröstad med orden: ”Var inte orolig, vi är så vana vid att se rumpor på den här mottagningen!”. Vad hjälper det mig, där jag ligger, smått skräckslagen, med ett strävt papper över röven. Det här ögonblicket vill jag bara ha överstökat. Nu. Jag har ryggen mot doktorn när han glatt kommer in och ska göra sin undersökning. Jag vill inte se honom i ögonen, men känner ändå att jag måste se hur han ser ut, före. Tack och lov visade undersökningen att jag förhoppningsvis aldrig någonsin igen behöver göra om det. Jag prisar världens alla avgudabilder för detta. Och tänker också i mitt stilla sinne, att nu har jag ju faktiskt gjort dom två värsta undersökningarna jag själv kan tänka mig. Gastroskopi och nu alltså den där andra sortens -skopi med ett jättekonstigt, långt namn som jag förträngt. Jag tycker att jag gjort min beskärda del av vidriga läkarundersökningar. Nu satsar jag på att strunta i doktorn på ett tag!

Annonser