Göteborgstrippen gick ju som smutt. SJ visade sig från sin allra bästa sida och tog mig till min destination, till och med fyra minuter innan utsatt tid (något som vänner i PR-branschen faktiskt tyckte att jag skulle gå till tidningarna med).

Syftet med resan den här gången var varumärkesprofilering. En artist har kontaktat oss, först för att hen ville ha promohjälp men där vi istället föreslog en förändring av varumärket, eftersom skiva redan var släppt och hen egentligen inte har några större ambitioner att ‘slå igenom’.
Så, vi har researchat, lyssnat, tittat och kommit med en mängd konkreta och, måste jag säga, jäkligt bra förslag på hur hen ska förstärka, förändra och förtydliga sitt varumärke. Artisten blev väldigt nöjd, och det hela kändes himlarns positivt. Kollegan och jag enades om att det är sånt här vi vill göra, det är kreativt och kul, och det tar tillvara på det vi verkligen kan. Så, vi ska försöka få till fler sådana uppdrag, och börjar också kika på föreläsningsuppdrag. Tycker det är på plats att vi börjar visa upp för omvärlden att vi faktiskt kan det vi utger oss för att kunna.
På kvällen träffade vi en mediakvinna som vill att vi ska börja samarbeta. Hon är frilansare, har jobbat inom TV och på PR-byrå. Hon får en hel del uppdragsförfrågningar av varierande art, och vill involvera oss. Så, vi ska försöka hitta ett uppdrag för att se hur det funkar. Kan bli kul och bra. Kan också bli totalkaos, eftersom hon är en intensiv kvinna, som går mycket på känsla, vare sig den är upp eller ned. Väldigt socialt engagerad dessutom och haft flera tunga uppdrag inom genren ‘samhälle’. Men, det kändes positivt, så vi ska se vart det leder.

Och, var det inte själva fan ändå, att jag blev anfallen av nåt jäkla virus ombord på det där tåget! Visserligen tror jag att jag hade det i mig redan när jag bänkade mig, men det blev definitivt inte bättre av den där host-nys-och-harkelresan. Det är strävt i halsen och killigt i näsan, och tryckigt i bröstet. Jag knaprar Esberitox och håller tummarna.

Och så var det, avslutningsvis, det där med mensen. Efter att regelbundet ha tickat på de senaste åren (förutom i augusti förra året, i samband med giftemålet, men det gick att skylla på stress), skippade den nu plötsligt en månad. Om en vecka ska det enligt kalendern vara dags igen. Vi får se vad som sker. Jag är tacksamt förskonad från vallningar och andra besvär. Bara tycker det är lite underligt att den helt plötsligt bara upphör…

Ja, och så har jag köpt träningskort också. Min kiropraktor kommer att kyssa mina fötter!

Annonser