Ännu en jul i vårt hus. Än en gång fick vi samla hela tjocka släkten under vårt tak. Och jag är dubbelt glad, för inte bara var det mysigt och trevligt att ha mamma, mammas make, svärmor, svärfar, svägerska, gammelfarmor, kusiner, kusinens pojkvän och kusinens barn runt julbordet. Julen var också anledningen till att det äntligen blev färdigrenoverat i vardagsrummet. Vi lovade tidigt att vi skulle fira hos oss, med enda krav att det skulle vara byggklart i tid. Det kravet kunde man ju tycka inte skulle vara någon svårare grej att uppfylla, speciellt med tanke på att renoveringen från helvetet har pågått sedan april/maj nångång. Men det var en strid på kniven, vill jag lova. Dagen innan julafton hade färgen torkat på väggarna och vi kunde börja ana hur vi skulle kunna klämma in 16 pers (varav en i rullstol) i rummet.
Och konstigt nog har just den där byggstressen gjort att jag inte känt den där vanliga jul-stressen. Allt kändes lugnt och på bana – vi har handlat i tid, gjort knäck och griljerat skinka. Och eftersom vi är många, och det är knytkalas på våra julaftnar, fördelas ansvaret ut på flera och man slipper göra allt själv. Väldigt bra! Till och med mamma, som just nu lider av sviterna efter kristallsjukan (eller möjligen ett virus på balansnerven, dom vet inte så noga) kunde äta och vara med oss utan att få yrsel- och kräkanfall. Gläds åt att vi får ha julmys tillsammans!

Annonser