You are currently browsing the monthly archive for januari 2014.

Så hade det rusat iväg nästan ett par veckor till sen senast.

Medan livet gallopperat på har det hänt saker, minsann:
Min kiropraktor har hunnit rädda livet på min nacke och mina axlar, jag har varit förkyld och repat mig, tränat, lagt om träningen, klippt mig, börjat fasta igen (en dag i veckan bara, nuförtiden), varit på gala i Göteborg, jobbat med Mello-kvinnan, beställt tid hos optikern för progressiva glas (inte en dag för tidigt! Fy satan så trött jag är på att ta av och på glasögon, glasögon som försvinner osv), beställt tid för massage och knarkat House Of Cards, The Killing och sjunkit djupt, djupt ner i tv-soffan. Det är helt underbart att kunna följa en serie hur länge och hur ofta man vill, istället för att se ett avsnitt och sen vänta en vecka på nästa. Tappade helt intresset för True Detective när jag inte kunde se avsnitt 2 direkt efter avsnitt 1. Dessutom tycker jag den var lite överhypad. Men Matthew McConahey, Macconnahy, är alltid bra.

bild från photoshoot 2_ej pressbildNu förbereder jag min kropp och min knopp inför fyra totalintensiva dagar i Mellos tecken. Det är några veckor kvar och just nu är jag glad att detta inte är vår mest hektiska tid på året. För jag behöver styrka, mod och kraft. Jag har till och med lovat mig själv att jag ska ta med mig mina träningskläder.
Artisten i fråga kommer att bo i eget hus i Övik, och det betyder troligen att jag kommer att få ha en hel del tid för mig själv. Det måste ju utnyttjas så gott det bara går!

Och nuförtiden är jag ju en ordentlig och skötsam kvinna, artisten ifråga benämnde mig till och med ”dam” för några dagar sedan. Och jobbet där i Ö-vik kräver dessutom att jag lever upp till allt det där. Artisten är en ny bekant och jag vill såklart visa att jag är pålitlig, säker, proffsig och har full kull. Tror inte hon skulle gilla att jag kom bakfull med alkoholstinn andedräkt till repetitionerna. Funderar faktiskt på att vara (nästan) helt vit den här gången. Vi får se. Det brukar vara åtminstone någon av kvällarna som det är lite hejom fejom på hotellet, men man behöver ju faktiskt inte gå all in för det. I säng innan 12 varje kväll, va? Och högst 2 öl. Vi säger det!

Begreppet ‘dam’ däremot, har jag inte riktigt mentalt förlikat mig med, känner jag. Det är jävligt jobbigt att inse att man faktiskt är tant, eller ja, ‘dam’ då. Under den där galan jag var på i helgen, började jag haja grejen dock, att det faktiskt är sant, precis som dom säger. Och det drabbade mig hårdare än jag hade räknat med.
Känner mig lite vilsen i min kropp och huvudet vill inte alls fatta att jag faktiskt kunde vara både morsa och mormor åt dom där ungdomarna jag frotterade mig med i lördags. Men jag tar informationen till mig, försöker reda ut tankarna och agera som den tant vuxna kvinna jag är…

Annonser

Måste nog kolla med kiropraktorn och få veta vilka övningar som är lämpliga, alternativt mindre lämpliga att träna på gymet. Har en nackspärr som heter duga.

Som den fullblodshypokondriker jag är, fastnar jag ofta för sjukdomsrelaterade artiklar, och att det händer grejer på sjukhusen i Växjö och Kalmar är inget nytt för mig. Jag har både snappat upp nyheten om den där chlorstridiumbakterien och dessutom hunnit med att inbilla mig att den drabbat mig. Jag är sån. Medan jag lagade mat nyss lyssnade jag på Klartext i P4, när den här smått sensationella vidhängande historien utspelade sig. I programmet uttalade sig en läkare på sjukhuset i Växjö i mycket positiva ordalag om hur ‘fantastiskt’ det var när de kom underfund med att städning halverade smittspridningen av bakterier på sjukhuset.

Nu visar alltså en studie från ett sjukhus att bättre städning kunde minska infektionerna där med 50 procent. Det visar att ordentlig städning på sjukhusen kan rädda liv, menar Björn Bragée:
– Att en storstädning minskar infektioner som bidrar till 40 % av dödligheten, att det hjälper hälften av infektionerna att försvinna, det är ju fantastiska siffror, säger läkaren Björn Bragée.

Vänta lite nu. Sen när blev det här en fantastisk och nästintill extatisk nyhet? I hur många år har vår svenska läkarkår gått och varit ovetande om detta?

Jag hoppas att någon vänlig själ passade på medan han hade kunskapsfönstret öppet och snabbt också upplyste käre doktor Björn om att tvål och vatten på händerna, det är grejer det! Ett par gånger om dagen och efter varje toalettbesök, det gör också underverk mot bakterier och annat otäckt småknytt. Det är nästan magiskt, faktiskt och jag tror nog att det går att knapra in ett gäng procentandelar till på den där smittspridningsstatistiken.

Jösses, så gott det känns att ta tag i grejer som legat och känts jobbiga att ta tag i! Att bara bestämma sig för att göra det, kosta vad det kosta vill och inte sluta förrän det är gjort. Jag snackar om grejer som att bokföra och kontera tre, fyra skiiitjoooooobbiga kontokortsfakturor, köpa nya pärmar och sortera in en stor och vidrig hög med bostadsrättsföreningspapper, vika den jättestora högen med ren tvätt. Efteråt känner man sig liksom upprymd och lättad som efter en lång tids förstoppning.
Så efter att ha tittat på tv/dator så ögonen blöder och till slut ledsnat på att nästan få liggsår i soffan, tog jag tjuren vid hornen och satte igång. I mitt fall handlar det som sagt mycket om papper. Har en förkärlek för att lägga papper på hög, att tänka ‘äh, jag sorterar in det här sen’. Vilket gör att den där pappershögen brukar innehålla en salig blandning av skolpapper, fakturakopior, brf-papper, blanketter, broschyrer, läxböcker, avtal. Jäkligt jobbigt att hålla ordning på till slut.
Det tog sin lilla tid, men efteråt infann sig just den där förlösta, härliga känslan, och den har gjort att jag fortsätter göra saker som jag vanligtvis brukar skjuta upp. Börjar fundera på om det ska bli något av ett nyårslöfte, kanske. Att inte lägga papper (och göromål) på hög. Just do it, liksom! Känns som ett bra nyårslöfte.

Det har varit oerhört skönt att vara ledig, men nu vill jag börja jobba. Jag vill ta med mig den här positiva känslan till jobbet också.

Lustigt hur ledigheten mellan jul och trettonhelgen kan kännas lika lång och skön som ett helt sommarlov. Jag har inte gjort nån nytta alls dom här dagarna. Slappat, käkat och knarkat Netflix. Enda smolket i bägaren är att jag blivit sjuk. Maken som stönat, pustat, suckat och låtit som om världens alla bekymmer vilar på hans axlar (läs förkyld) har smittat mig. Inatt hade jag en rejäl febertopp men efter dagens alevodon/ingefärste-chock verkar det ha gett med sig. Jag har ett immunförsvar som heter duga, tror jag. Peppar, peppar.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,556 hits