You are currently browsing the monthly archive for februari 2014.

Onsdag. Idag är folk på väg till Andra Chansen i Lidköping.
Jag tycker att vi borde varit med där. Minst.

OK, jag lägger den här tvivelaktiga affären bakom mig nu. Jag känner att jag måste gå vidare. Det finns väl annat här i världen än den där skittävlingen *fnissar lite*.

Och det fanns det ju. Jag har plöjt alla 13 avsnitt säsong 2 av House Of Cards, alla True Detective-avsnitt som finns tillgängliga på CMoreplay (den tar sig, den serien och jag inser ju att Matthew Macconnahej MaCconnyhå McConnaughey är en riktig, riktig hunk) och Netflix totala utbud av thrillers och skräck.

Och.
Jag fortsätter mitt jobbsökande.
En tidigare kund/skivbolag söker PR-manager.
Det skulle ju faktiskt kunna vara jag.

Tisdag. Det känns som huvudet, och bara huvudet, varit bortrest i flera veckor, trots att det bara handlade om fem dagar. Kroppen är här, men skallen är ta mig tusan någon helt annanstans. Det gödslas ju inte direkt med jobb i inboxen heller, och så är det sportlov. Det får fokuseras på helt andra saker än arbete den här veckan. Lite städning, lite möten (hade ett nyss med en gammal progglegend och sidekick till T0rsten F1inck, han ska släppa platta och det lutar åt att det är vi som promotar den), lite förfrågningar (promota A1cazars disko-boll?), lite umgänge med smått ovillig elvaårig dotter som inte alls är sugen på att hänga med sin töntiga morsa.
Jag får helt enkelt tvångspussa henne lite – vi börjar så. Det är gott nog, det.

20140223-204049.jpg

Jaha. Det blev inte roligare än så här. Alltså, nerverna, NERVERNA när jag tog den här bilden i restaurangen på arenan, tre sekunder i åtta på lördagen. Jag drack ETT glas rött vin under sändningen och det tror jag behövdes. Man var ju ett nervvrak. Linda gjorde precis allt hon kunde och jag vidhåller: hon är ett superproffs! Låten var bra, outfiten var perfekt och hon var snygg som ett helvete. Sen tror jag de som gillat henne tidigare vill ha henne som hon var, sjunga käcka låtar om alla flickor och att hon ljuger så bra. Men, man måste förnya sig lite ibland, annars stagnerar man och ledsnar. Tycker ändå inte att klivet varit så långt.

Idag är det soft och stilla. Man har tagit klivet ur bubblan och det känns tomt och kroppen är seg och trött. Vi var ett par stycken som väldigt, väldigt slitna klev ombord på det där lilla propellerplanet i Ö-vik. Hade vi störtat hade Sverige blivit av med 80% av sina nöjesreportrar. Men vi klarade oss, ingen hade med sig någon surströmming och jag klarade av flygresan galant, till och med den lilla turbulensen vid landningen på Arlanda. Baggis! Nu kan jag flyga igen, det behövdes bara bli gjort.

20140223-204111.jpg

Nu slutar mitt uppdrag för skivbolaget och Linda. Det känns tråkigt för hon var en oerhört fin tjej som jag gärna hade jobbat vidare med. Men, vi får se. Vi ska ta en wrap-it-up-dag/kväll framöver, så ser vi vad som händer.

Godmorgon Mello-lovers! Idag är det lördag, dagen D och det här kan tusan gå precis hur som helst. Det verkar inte vara mångasom tippat Linda till final. Jag tycker hon förtjänar att stå där. Av alla möjliga anledningar, faktiskt.

20140222-085253.jpg

Vi började dagen med att besöka ett bageri i stan (dom som bakat bullarna som hängde på hotellrumsdörren häromdagen), där ett gäng ur personalen fått styling genom en hårsalong och som grädde på moset fick träffa Linda. Ett härligt gäng funktionsnedsatta killar och tjejer som älskade att vi var där. Linda är superhärlig med folk, hon snackar med ungar, hundar, parkeringsvakter… alla. Och hon gillar det.

20140222-085313.jpg

Sen bar det av till arenan för första genrepet med publik. Då slog hennes nerver till. Hon är så mån om att alla ska ha det bra och alla får det dom ska, så hon tränger bort sig själv. Oerhört dumt i detta läge att hålla på med saker som ökar pulsen mer än nödvändigt, för den är hög redan, kan jag garantera. Här kände jag att jag fick ta en ny plats hos henne, ett annat och nytt förtroende. Kändes bra. Och sen toppa det med lite choklad…

20140222-085329.jpg

Intervjutajm igen. Expressen web-tv bandade ett inslag med artist och låtskrivare.

20140222-085343.jpg

Sen till logen för påklädning. Det behövs tre personer att dra på dom där brallorna. Dom är inte ett uns stretchiga, eftersom hela framsidan täcks av guldpaljetter i olika storlekar. Men fina är dom!

20140222-085417.jpg

Lite TV-makeup på det, så är det go sedan!

20140222-085428.jpg

Presskonferens efter genrepet.

20140222-085439.jpg

Närbild på fina byxan.

20140222-085449.jpg
Och här är kontrasten. Amm0track. Inte en guldpaljett så långt ögat når.

Usch, man blir helt dagvill här uppe. Fattar inte riktigt vilken dag det egentligen är men det är fredag. Igår var det dock torsdag, dagen såg ut som denna.
20140221-081529.jpg
På Lindas initiativ blev det en liten minilunchkonsert för ett gäng tjänstemän och -kvinnor. Hon charmade dem alla skulle jag vilja säga. Hon kan verkligen det där med att underhålla en publik. Jag är så imponerad.

20140221-081610.jpg
Mycket garv och prat mitt i låtarna. Th0mas Ges0n var på plats och kollade in också, något som Linda inte visste men när hon såg honom fick han sina fiskar varma om vi säger så. Riktigt roligt.

20140221-081650.jpg
På eftermiddagen anlände dom här sköna typerna, herr och fru Borg, som ju skrivit låten. Artisten körde sitt första kamerarep och det kändes som den församlade pressen vände nu. Från att ha sågat, börjar de nu inse att detta är något helt annat än vad de sett tidigare med den här artisten. Det är så roligt, hon är så glad och det känns pirrigt som tusan, detta.

20140221-081711.jpg
På kvällen: kommunfest. En tillställning som jag lämnade långt före alla andra. Redan en halvtimme före midnatt, låg denna åldrande Askunge på sitt söta öra och försökte sova. Vettigt beslut. Det där med att festa får dom andra hålla på med..

Eller tre, då. Ja, ni fattar…
Sicken dag det var igår. Besöket i skolan var så himla lyckat. Linda är så superproffsig, och jag har sällan sett en artist som tar en publik så himla bra. Det gör mig glad. På kvällen gjorde hon ytterligare ett hemligt inhopp på en schlagergala, arrangerad av gymnasiet här i stan. Det var lika lyckat det.
Efter det blev vi hembjudna till Lindas lyxvilla, som hon hyr. Hela teamet runt henne: smink, hår, styling, kör, dansare, management, PR och så Andreas och tjejerna från A1cazar. Vanvettigt god mat tillagad av lokal kock, och det där huset. 15-miljonersvillan. Jag bara säger det. Där hade jag gärna bott. För alltid.

Idag vaknade vi upp till att Linda i tidningen ber moraltanterna ta sig i röven. Nåväl. Det var precis så hon sa, så det var kanske lite väntat. Moraltanterna kommer med stor sannolikhet aldrig rösta på en artist som hon ändå, så ingen skada skedd. Och bemödar man sig om att läsa artikeln, inte bara rubriken, så förstår man precis.

Om en stund väntar soundcheck, lunchkonsert, presskonferens på arenan och repetitioner. Efter det ska man orka gå på kommunfest också. Vi får väl se hur det blir.

20140220-094412.jpg

20140220-094655.jpg

20140220-094759.jpg

20140220-094815.jpg

20140220-094834.jpg

20140220-094846.jpg

20140220-094904.jpg

Alltså. Man kan ju ha sämre utsikt när man tränar. Fattas solen, bara.

20140219-170659.jpg

Eller, ska man vara helt korrekt så började ju Dag 1 igår egentligen. Med en låång bilresa Stockholm-Övik. Resan startade kl 15:30, vi stannade till och åt löjrom och gulaschsoppa i Sundsvall och anlände till Övik kl 23:00. En bra resa utan några som helst incidenter. Och att höra gitarristen berätta ”pås-anekdoten” var en upplevelse.

Men, för enkelhetens skull kallar vi denna onsdag Dag 1.

Dag 1 inleddes med att jag vaknade efter att ha sovit knackigt. Så blir det alltid de första två nätterna, sen har jag liksom bott in mig. Tvagning, ansiktspåtagning, frukost med management. Sen iväg till Björna Skola, där artisten gjorde ett bejublat framträdande för samtliga skolans 140 elever (åk 0-9). Dessutom tror jag hon tog i hand, kramades, pussades (t o m på mun av en försigkommen rackare) och plåtades med varenda unge på skolan. Snacka om upplagt för förkylning. Roligt att se henne in action: vilket proffs!

Sen tillbaka till hotellet för sådana tråkigheter som jag är skyldig till: intervjuer… Tre på löpande band och sen, efter en snabb lunch var det hopp och lek. Nästa hållpunkt på schemat är det s k torr-repet. Numret framförs med musikbakgrund i en unken och insvettad gympasal, där TV-produktionsfolket är med och ser det hela för första gången. Det blir också första gången som jag ser och kan gissa hur numret ska bli, även om det saknas både scenkläder och entusiasm.

20140219-103723.jpg

Som en dröm är min dubbelsäng, i mitt dubbelrum… Här kommer jag vila gott i fem nätter.

20140219-150426.jpg

Utsikten från mitt hotellrum. Tjusigt kontorskomplex mitt i stan.

20140219-150447.jpg

Artisten gjorde stor succé i Björna skola. Här kan grunden ha lagts för vilka sjukdomar som helst…

20140219-150505.jpg
Detta väntade på hotellrummet. Dom som bakat detta träffar vi på fredag…

Tack. Det är löst nu. Ett tag såg det ut som om vandrarhemmet i Bjästa var den enda lösningen, eller möjligen i en loge ute på arenan (och för er som aldrig varit backstage på en dylik tillställning som denna, kan jag avslöja att den ser ut ungefär som en provhytt på H&M, fast mer spartansk, om det nu är möjligt). Men. Allt är numera tipptopp.
Jag ska gymma och basta varenda morgon nu…

Jaha, ja. Det här kan ju bli en intressant vistelse i Västernorrland…
Managementet trodde att jag själv eller skivbolaget skulle boka mitt boende. Skivbolaget trodde detsamma om managementet. Jag är 100% säker på att managementet sa: ”det fixar vi, vi ska ändå boka hotell åt oss”. Fan. Jag har ingen lust att bo på nåt jäkla vandrarhem, långt ifrån där det händer, liksom…

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Här skriver jag, och tar själv ansvar för det jag skriver.

Statistiknörden

  • 31,326 hits