Gillar att folk ogillar att humorn tagit över Sveriges mest diskuterade, älskade och hatade tv-program.
Folk orkar verkligen på fullt allvar sitta och orera och ‘rasa’ över saker (precis som jag själv faktiskt gör just nu, även om jag kanske inte rasar…). Tycker också att det är roligt att folk orkar bry sig så mycket om en orakad armhåla på en kvinna. Heja Nour, säger jag.

När man ersatt de showiga mellanakterna med humor, framhävs de tävlande bidragen så mycket bättre. Och när man tittar på hur startfältet såg ut igår, är det kanske inte alltid att föredra. Maken till kasst öppnande startfält har jag nog aldrig sett. Trodde tanken var att öppna starkt, precis som tanken är i varje program: inledning och avslut vigs åt dom starka låtarna. Mellanmjölken hamnar däremellan.
Yohio och Paparizou tyckte jag hade dom bästa låtarna. Helena hade verkligen platsat direkt i final. Men, det var exakt så det gick förra gången. Från Andra Chansen till vinst av hela klabbet…
Songbird-låten som gick till final, tyckte jag var en stor gäspning. Jag har lyssnat på den flera gånger nu, och den går mig spårlöst förbi. Jag kan inte ens nynna på refrängen… Roligast var att se hur lik Idde Schultz hon var. Och Elisa-numret kändes så 80-tal, att man höll på att implodera. ”Estrella-rycket” hade kunnat göras mycket sexigare men när det samtidigt ska bli bra tv, är det ju svårt.

Nu vilar vi ett par dagar och sen är cirkusen igång igen. Min artists låt är i alla fall betydligt bättre än det vi såg och hörde igår, så mycket kan jag säga.

Annonser