Snart börjar det igen. Slitet och släpet. Hela hösten ska det fortgå. Just idag känns det tungt att ha det framför sig, men vi får hoppas att det kommer lite roliga projekt längs vägen, så att jag blir lite pepp.

Har inte hört något om jobbet jag sökte. Jag tror att jag skåpats ut av någon yngre förmåga. Inget som förvånar mig alls, om jag ska vara ärlig. Det är klart man väljer någon som är billigare att avlöna och lättare att forma. Har mailat för ett besked. Vi får se vad svaret blir.

Och imorgon har jag mitt första möte för hösten. Tyvärr inget sådant som kommer att resultera i någon form av uppdrag för mig. Detta är tvärtom – en tidning vill presentera sin publikation och sälja annonsplats. Trots att jag redan i telefon sa att jag inte är den som håller i varje uppdrags annonsbudget insisterade man på ett möte. Så, come on då.

Innan mötet ska jag gå och få någon form av behandling för min tennisarmbåge. Har gått och dragit med detta sedan början av juni nu. Satan, så ont det gör, trots att jag vilat från allt vad golf heter under fjorton dagar. Jag gissar att golfsäsongen kan vara över för i år. Det gör egentligen ingenting, för jag har ändå uppnått målet jag satte för den här säsongen – d v s att komma ner till officellt handicap.

Annonser