You are currently browsing the monthly archive for september 2014.

Söndag. Fixardag. Tvätta, plocka, diska, städa, vika tvätt.
Vansinnigt tråkigt men eftersom vi förlustade oss hela dagen igår, med 3 x 9 håls golfspel på Smådalarö Gård igår, känns det som om man ligger lite back på hemmafronten. Soon-to-be-tolvåringen har för andra dagen på raken åkt med ett kompisgäng till Nacka Forum, för att kolla in ett event där. Jag är lite stolt över att dom tar sig dit helt på egen hand. Mest stolt är jag nog kanske över att jag själv inte sitter nojar ihjäl mig över just det faktumet.

Imorgon är det fortsatt studiedag för ungen, och jag ska försöka hinna med ett tidigt besök på Nyhetsmorgon med artist, en förhandling i hyresnämnden för en lokalhyresgäst i föreningen, hämta ett par guldörhängen som varit på lagning, jobba lite och sen åka iväg med dottern för klippning. Körig måndag.

Sitter här fortfarande, vid datorn. Väntar på att klockan ska bli halv sju, så att jag kan åka och hämta make och dotter vid golfbanan. Har lånat bil av en kompis så att vi kan ta oss till andra änden av länet, hem till farfar som firar födelsedag. Förfärligt dåligt att lägga födelsedagsfirande en fredag. Man är ju helt slut i kolan efter en hel arbetsvecka! Tur att man har bilen, jag längtar redan tills det är dags att åka därifrån (så taskig är jag!).
Och under tiden fördriver jag tiden så gott jag kan.
Nähä, om man skulle gå och sortera lite smutstvätt istället för att sitta här?

Fredag. Det känns skönt, erkänner jag. Avslutat veckan med att kombinera jobb med lite studiedag. Dottern ledig från skolan både fredag och måndag och jag hade lovat henne att åka med till en cool frisörsalong i SoFo, och kolla upp vad man kan göra med hennes frisyr. Hon har varit korthårig ett bra tag nu, och är sugen på att låta håret växa ut.
Men vadå? Tänker du. Det är ju bara att låta bli att klippa håret, då brukar det ju, om allt går som det ska, växa ut så småningom. Det är helt sant. Kruxet är att dottern har en sån där ball, asymmetrisk frilla, med superkort på ena sidan och lång, härlig fly-lugg på andra sidan (mormor är fasligt bekymrad och säger att hon kommer att bli sne i huvet om hon fortsätter med sagda frisyr). Och sen har vi ju den här härliga tidsåldern, när allt ska hända nu-nu-nu, och helst igår. Vänta är inte roligt! Så, hon har pratat om extensions och hårförlängning. Jag må curla min dotter och skämma bort henne, men extensions känns inte aktuellt. Jag kan sträcka mig till att köpa sådana billiga, med clip-ins på, som man kan ta bort när det är dags att nanna kudden, men att limma fast löshår på den ungens huvud känns definitivt som ett no-no. Och, vi börjar med en klippning. Det går nämligen att köra tricket ”ta från dom rika, ge till dom fattiga”. D v s kamma över lite av den långa, långa luggen och klippa ihop med det korta på andra sidan. Och voila, genast kommer denna intelligenta klippning göra att håret ser lite längre ut, trots att är kort. Äsch… Ni fattar?
Snillrikt, på min ära!

IMG_5323.JPGLämnade bilen på verkstad idag och tog en 40 minuters promenad hem genom Skogskyrkogården. Rofyllt och sorgligt på samma gång.

Blir av med bilen i fem arbetsdagar nu. Det är inget mekaniskt fel, utan KIA har gått med på att lacka om bakluckan, där det sedan ett par år tillbaka funnits ett par små rostfläckar. Återigen, helt underbart med en bil med sju års nybilsgaranti. Tack, KIA!

Det ska bli intressant att se hur en som bilburen och bortskämd klarar sig utan. Jag har till och med köpt ett 30 dagars SL-kort, för jag inser ju att dom SMS-biljetter jag köper är sjukt oekonomiska om man reser lite mer regelbundet.

Och får man vara så ego att en är lite glad över att den inbokade lunchen blev inställd? Känns inte som något guldläge att ge sig ut idag, så som det ser ut utanför fönstret just nu.

Överhörde tre hysteriska, adrenalinstinna och högljudda tonårstjejer – aka gangsta wannabee’s – på tunnelbanan hem. De hade tydligen blivit tagna av polisen i samband med vad jag tror var klottring. På riktigt blir jag ‘fett lessen’ över hur dom kan tycka att det är världens coolaste grej att bli arresterad. Det pratades om att dom blev kroppsvisiterade, att polisen hade skottsäker väst, vilka puckade frågor dom ställde och hur tjejerna hade ljugit för att skydda varandra. ”Och asså, min advokat, hon var fett bra, hade du advokat, asså jag bara älskade henne!”. Och så tänker jag på min egen tjej därhemma. Hon som snart är 12, men ibland önskar att hon vore 15 men liksom inte förstår vidden av det. Jag tänker på hur vi bråkade lite imorse, att hon inte ville ha jackan som hennes pappa köpte förra hösten, för att den ”inte direkt är så snygg”. Hon är inte speciellt ‘tonårig’ egentligen, inte ännu. Hon hänger med bra kompisar och jag tycker trots allt att vi har en bra relation och älskar och respekterar varandra. Ibland bråkar vi, visst och ibland blir jag helt galen på henne, och hon på mig. Samtidigt undrar jag, hur ska det bli om ett par år? Och så tänker jag – den dagen den sorgen. Under tiden får jag se till att försöka göra det jag kan för att fortsätta fostra henne till en bra individ.

I mitt jobb mailar jag mycket. Jag tror faktiskt att jag mailar mer än vad jag pratar i telefon. Det är så det funkar i media- och pr-branschen nuförtiden. Ingen vill prata i telefon. Tiden är för dyrbar för det. Man mailar. Och blir bortprioriterad eller uppgraderad i mailkorgen, beroende på hur intressant produkten man arbetar med är, eller hur bra och intressant pressrelease man skrivit.
En sak som jag märker, är dock allt jäkla spammande. Det kommer mail från höger och vänster, som jag inte vill ha eller är intresserad av. Jag har aldrig anmält mig till deras jäkla nyhetsbrev, och jag vill inte ha deras mail. Och samtidigt undrar jag om journalisterna och mediafolket som jag mailar mer eller mindre frekvent, tänker likadant om mig?
Jag ska verkligen ta mig en funderare på hur jag formulerar mina mail framöver.

Alltså, det här vädret idag. Det verkar ha påverkat alla i min närhet. Det är inte bara jag som känner mig lite nedstämd och lättirriterad. Detsamma gäller för resten av den lätt surmulna och trötta familjen idag. Nåväl. Det får vara så. Det är inte så jäkla lätt att vara på topp jämt. Det är bara att köpa läget och fortsätta vara sur. Det är ju också ett humör.

014f7dec6f4574ba6e40646cdd121238be03201ae5Grått och trist utanför kontorsfönstret. Tur att det är vackert på insidan. Och nej, jag syftar inte på mig i det här fallet (även om jag är oerhört snygg idag, med ostylad regnfrisyr och en härlig, färgglad tunn rosaröd kofta och jeans). Jag syftar självfallet på de vackra faten i skyltfönstret. Dom, och de andra produkterna som dessa duktiga glaskonstnärer tillverkar, kan liva upp vilken gristrist måndageftermiddag som helst.

Bokar luncher, möten, ringer samtal och känner mig egentligen inte särdeles alert och fullpeppad med jobbadrenalin. Skitsamma. Nu på fredag tar två av mina projekt slut, varav ett är ett litet älsklingsprojekt som jag jobbat med sedan tidigt i våras, och som jag hade hoppats att det blivit lite större. Bandet är så värda det, men det känns inte riktigt som om de har media på sin sida.
Sånt tänker jag när jag ser löven falla på trottoaren och det blåser i den stora trädkronan utanför mitt rumsfönster.
Det är måndag. Det känns i hela kroppen idag.

Åh! The sound of en hårt arbetande make hörs på övervåningen och I love it (som svengelsktalande Ylva i Paradise Hotel skulle sagt)! Vi hängde på Ikea-låset idag och köpte en Hemnes-byrå till vår fina hall. Nu har han skruvat, hamrat och monterat i ett par timmar. Inte utan att han var värd den där svingoda oxfilén som vi åt till middag…

K1amydiamåndagen. Sug på den. Eller förresten, gör inte det. Det är nog inte att rekommendera. Men när ni från slutet av nästa vecka och de kommande dagarna därpå förhoppningsvis hör talas om just den måndagen – tänk då på att det är jag och en kollega i branschen som ligger bakom jobbet. Ett roligt och nödvändigt projekt. Inte bara för att den uppmanar ungdomar att kolla sin intimstatus utan också för att den ser till att jag kan betala mina utgifter den här månaden. Fo1khä1somyndigheten och pr-byrån har väl inte varit helt smidiga att jobba med men den frilansande kollega i branschen som tog med mig i projektet uppväger allt det. Jag gör allt för att hon ska bli nöjd så att jag kan få jobb av henne igen. Då kan det bli en skojig höst.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Här skriver jag, och tar själv ansvar för det jag skriver.

Statistiknörden

  • 31,313 hits