You are currently browsing the monthly archive for oktober 2014.

IMG_5388.JPG
Ger upp, går hem. Livet blir inte roligare än så här.

Uppdaterat: Jomen, OK då. Jag ska inte lämna er med en dålig smak i munnen, den där smaken av att ”åh, så bitter hon är, den där människan!”.
Det blev faktiskt lite roligare, redan på vägen hem. Såg en söt kille i vagnen, komplett med halvlångt hår och blåställ. Värsta puddingen. Sånt kan rädda en dålig dag, var så säkra.
Och innan jag drog från kontorsmisären, mailade jag runt till lite vänner/kolleger i branschen och bad dem tänka på mig om de själva skulle ha för mycket att göra. Så nu har jag bokat in ett frukostmöte på torsdag och en lunch nästa vecka, och en tredje lovade hänvisa till mig, till sådant hon måste tacka nej till pga tidsbrist. Sånt kan ju också pigga upp tillvaron lite grand.

Annonser

IMG_5383.JPG
Tråktisdag.
Jamen, herregud. Jag tycker inte jag är överdrivet negativ i det jag skriver – bara titta ut, så fattar du ju! Samtidigt är det ju bra att det regnar och håller på, då har vi svenskar verkligen något att prata om i ytliga, sociala sammanhang. Vädret, en riktig icebreaker.

Om några minuter stundar besök hos naprapat. Det är väl ungefär det roligaste som kommer att ske den här dagen. Förutom att publicera denna bild, så att ni som läser ska inse att just idag är inte en av Pratkvarnens slö-dagar. Idag tog jag tunnelbanan till jobbet. Jag fann mig i att stå inklämd mellan en man som skar sig på något och började blöda i fingret, en man med coffee-to-go-mugg och tidning i händerna som hotade att ramla över mig och klämma mig till döds varje gång tåget bromsade in, eftersom han inte hade någon möjlighet att ta emot sig med händerna, och en man med trendigt SoFo-skägg som måste ha ätit något riktigt gott igår, men glömde att borsta tänderna och gurgla med munskölj imorse.

Uppdaterat: jag får med beröm godkänt av naprapaten. Intressant övning idag, som hon bedyrar att hon inte kunnat utföra på mig för någon månad sedan: Jag på rygg med mina händer knutna bakom nacken och armbågarna ihop, hon med en arm under min rygg och så lägger hon sig över mig och knäcker till ryggen genom att böja den i en båge. Inget som gjorde ont, även om det låter ont när det knakar till. Ont däremot, gjorde det när hon masserade musklerna på halsens sidor. Då jäklar, visste jag att jag levde. Nu behöver jag inte gå dit förrän om 8 veckor igen, och sedan kanske vi kan sträcka det till 3 månader om jag fortsätter ta hand om min stackars kropp.

Och ute regnar det.

IMG_5382.JPGHur är det egentligen, det här med hur slö man egentligen får vara?!

Ibland (eh, vänta förresten, läs ‘ganska ofta’) är jag så slö att jag tar bilen till jobbet, för att jag inte orkar trängas med folk, bli smittad av förkylningar, ebola, magsjuka eller är osocial i största allmänhet. Trots att det är betydligt billigare och går fortare att åka tunnelbana. Och tänk, vilken gräslig miljöbov jag är, varje gång jag gör sånt?! Attans mig, alltså!

Och så är det det här med att försöka vara duktig och nyttig. För ett par veckor sedan bestämde jag mig, att nu – nu jäklar ska det bli nyttigt värre här! Och så plockade jag fram den där råsaftcentrifugen som vi fick av svärföräldrarna för ett par år sedan. Och så inhandlades det äpplen, päron, morötter, broccoli, kiwi – ja, allt av frukt, bär och grönt som gick att mala ner och förvandla till juice.
Men det var ju när jag kom på hur jobbig den där jädra centrifugen är att göra ren, alla femtioelva delar som ska plockas isär och diskas varje gång. För att inte tala om hur oekonomiskt det är att göra slut på all frukt och grönt på en gång! Plötsligt kom jag på varför vi stoppade in den där prylen längst in, längst ner, förra gången. Och när någon sa till mig att det faktiskt är nyttigare för kroppen att ÄTA och TUGGA grönsaker och frukt, än att dricka dem – ja, då glömde jag nästan var jag ställt maskinen. Och det är sällan som det knaprats så mycket morot i det här hushållet, som det görs nu. Så, lite nytta gör den kanske ändå, där den står i skåpet, den där råsaftcentrifugen.

Som vanligt är radion inrattad på P4 när jag sitter på jobbet. Hemma är det kanaler som NRJ, The Voice och RIX FM som gäller, för då är det inte jag som håller i inställningsknapparna (även om jag uppskattar den typen av musikskval).
Lyssnar på P4 Extra, med Lasse Bengtsson. Alltså, han må vara en suverän intervjuare i mer seriösa sammanhang; politiker och tjänstemän intervjuar han med bravur, utan att man reflekterar över frågorna han ställer, för dom låter initierade och pålästa. Det är när det kommer till dom lite mer icke allvarstyngda intervjuerna som han tappar det. Hans tonläge förändras aldrig, han avannonserar och påar med samma tonläge och han ställer frågor om krogshower och skivsläpp med samma tonlösa seriositet som han intervjuar Margot Wallström. Där Lotta har lätt för att skoja till det och ha glimten i ögat, bara skruvar jag på mig när frågorna kommer från Lasse. Nej, han borde verkligen enbart fokusera på intervjuer av mer allvarlig och seriöst karaktär.

Söndag. Har haft ett par möten den här veckan med potentiella kunder. Vi får se vad det ger.
Det är konstigt att det är mer utmattande för skallen att ha ont om jobb än det är att vara inne i en stressig period i arbetslivet. Det är mer psykiskt påfrestande att gå och noja över hur det ska bli, vad som händer om jag inte… Förhoppningsvis börjar jobben trilla in vad det lider, och det behövs verkligen så lite för att jag numera ska klara mig. Jag lovar härmed att fortsättningsvis inte klaga när jag har mycket att göra. Det är definitivt inga problem som känns jobbiga.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,768 hits
Annonser