You are currently browsing the monthly archive for november 2014.

Men alltså! Skärpning nu, Pratkvarnen! Du måste ta hand om din kropp, lyssna på råd du får av personlig tränare och naprapat.
Idag var jag hos bästa naprapat-Veronica och insåg att jag gått omkring och haft riktigt ont, utan att erkänna det för mig själv. Hon tryckte, masserade och höll på, och jag fick till och med akupunktur i ömma muskler. Jag fattar själv var problemet ligger, jag behöver vara mer rörlig och träna helst 4 ggr i veckan. Och det skulle nog inte vara helt illa för kroppen om jag lät bli att sitta som en ostbåge framför datorn, alternativt halvligga i soffan flera timmar i sträck med datorn i knät. Kanske.
Just nu, efter hennes behandling idag, känns det som om nån gett mig några ordentliga snytingar på min infraspinatus-muskel (googla!). Det är bara högersidan av kroppen som mår så här dåligt. Vänstersidan lever sitt eget liv och mår hur bra som helst.
Jag ska tillbaka om en vecka och hoppas kunna hinna träna ett par gånger däremellan också. Jävla skitrygg, jag hatar den!

Annonser

IMG_5554.JPGRusar från jobbmöte till jobbmöte. Träffar folk öga mot öga. Inte via mail, inte via telefon. Öga-mot-öga-möten är bäst! Jag bara älskar det, eftersom sådana möten ofta leder till konkret handling. Jag ska erkänna att jag inte alltid är den mest sociala människan i världen. I vissa lägen kan t ex mingeltillfällen bli riktigt plågsamma om jag inte är upplagd. Jag har lite svårt för dö-snack. Lite, lite alkohol brukar underlätta, men jag gillar annars inte (längre) att kombinera jobbrelaterade grejer med alkohol. Blir man det minsta för påstruken tycker jag det ger ett jäkligt oproffsigt intryck, och sen har jag en tendens att glömma bort saker som sägs i såna sammanhang. Och då ska man veta att jag har precis det problemet i vanliga fall. Än värre blir det i kombination med alkohol. Nu är jag dock inne i en period när det är kul att mötas, mingla och träffa människor, så det gäller att passa på. Surfar också på en skön våg av positiva omdömen och goda ord från kunder och från andra håll, som gör att livet känns rätt behagligt. Har också lyckats med ett par ‘införsäljningar’ till media på ett par av mina projekt, och det gör mig också glad och positiv. Skön känsla!

Presskonferenserna för Melodifestivalen fick klara sig utan mig. Jag har (ännu) inte fått något erbjudande om att jobba med någon av de medverkande artisterna. Vi får se hur det blir. Jag tror inte jag ska jaga efter ett sånt uppdrag just nu, det känns som om jag har fullt upp ändå. Jag ligger lågt och bidar min tid.

Idag är det söndag, en dag för kontemplering och vila. Så icke i detta hushåll. Har suttit fastklistrad vid datorn sen i fredags. Planerat utskick, skrivit pressreleaser och bara gjort kortare avbrott för utfordring av hormonstinna småbrudar. Att det är måndag imorgon känns som om det vore onsdag, typ. Men det känns som om jag fått lite mer överblick över min arbetssituation. Sånt kan ju kännas rätt skönt ibland.

Det där med att nå ut med sin musik är inte lätt. Inte ens att investera i promotion är någon garanti att man ska bli upptäckt. Företagare som jag garanterar däremot att du får professionell insats och någon som hjälper dig att sprida den till rätt människor.
Svensk media är inte lägg att tränga igenom. Dagspress har mer eller mindre blivit klickmonster, som inte alltid kollar upp sanningshalten i klipp eller artiklar man hänvisar till, och som sen får skapa utrymme för att dementera, istället för att t ex hitta egna nyheter. Musikjournalister har inte längre tid att prata i telefon, man är extremt styrd av redaktionell chef, får sällan igenom egna uppslag och det mesta hdndlar om jakten på upplaga, tittarsiffror, läsare. Eller så är man mitt upp i en egen karriär, skriver en bok eller gör en film.
Det ska bli intressant att se om det nya bandet jag jobbar med kommer att få någon draghjälp och nytta av de oerhört positiva omdömen de fått från framförallt England. Låt oss hoppas svensk media orkar bry sig, även om det inte är en akt som är signad till ett majorbolag.

Nej. Jag tänker inte prata om datortomografi-undersökningen. Och jag tänker aldrig, aldrig någonsin utsätta mig för något liknande igen, utan att få nåt lugnande innan.
Resultatet har redan kommit, domen är diverticulit på utläkning. Nu kan jag glömma det här och gå vidare. Jag ska försöka se till att äta och dricka så att jag aldrig drabbas av det igen.
Tack för ordet.

Äsch då. Det var ju inte så farligt, det där. Värre har jag varit med om. Jag minns till exempel en jul för några år sedan, när jag sprang mellan pepparkaksdegen och toasitsen. Och det var inte det minsta lilla uns Citrafleet inblandat då. Ingen datortomografi väntade runt hörnet, dagen efter heller. Det hade ju annars varit ett ypperligt tillfälle, kan jag tycka.
Inte mycket kvar i den magen, minns jag.
Nu ska jag bara lyckas med konststycket att suga i mig en liter vatten (till) innan sänggående och sedan lyckas med den ännu större bedriften att inte pinka på mig inatt.
Fast föda har jag inte ätit sen imorse, och inte speciellt mycket ens då: två rostade mackor med smör och en kopp te. Kvällen innan – en halv tallrik pasta gorgonzola. Jag är svårt, svårt hungrig just nu. Det kommer att intas en låååång lunch imorgon. Med grönsaker!

Detta har jag gruvat mig för nästan hela veckan. Ska göra datortomografi av magen imorgon. Jag har just börjat förbereda den för det. Jag har druckit ett glas Citrafleet. Nu sitter jag här och väntar på att det ska ge resultat. Ser inte fram emot det som komma skall.
Ni som vet, ni vet.

IMG_5493.JPGSå här vimsig och suddig kände jag mig när jag strax efter sex nångång klev ut på Hornsbruksgatan. Mörkt, lite rått och fuktigt. Men cafét släppte in mig, trots att det var en kvart till öppningsdags och jag fick med mig en stor kopp kaffe och en ostsmörgås.

Nästa vecka ska jag göra en datortomografi av tarm, och så här veckan innan undersökningen är man ordinerad att äta fiberfri kost och helt utesluta frukt och grönsaker med kärnor och frön. Jag inser att jag faktiskt äter en hel massa sånt. Det är skitsvårt att låta bli att äta t ex grönsaker. Jag brukar alltid ha en påse morötter hemma, och coctailtomater äter vi som lösgodis. Sånt är förbjudet nu i över sju dagar och jag får verkligen tänka mig för hela tiden. På tisdag är det över, tack och lov.

Ujuj. Vaken sen 02.30. Inte för att jag nödvändigtvis måste upp och iväg på nån tidig morgonaktivitet. Nej, detta är ren och skär insomnia. Visst, jag hade planer på att gå upp extra tidigt för att arbetsdagen igår var obefintlig men detta är ju nästan löjligt. Om en kvart ringer väckarklockan. Men då är jag redan uppe…

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,556 hits