Äsch då. Det var ju inte så farligt, det där. Värre har jag varit med om. Jag minns till exempel en jul för några år sedan, när jag sprang mellan pepparkaksdegen och toasitsen. Och det var inte det minsta lilla uns Citrafleet inblandat då. Ingen datortomografi väntade runt hörnet, dagen efter heller. Det hade ju annars varit ett ypperligt tillfälle, kan jag tycka.
Inte mycket kvar i den magen, minns jag.
Nu ska jag bara lyckas med konststycket att suga i mig en liter vatten (till) innan sänggående och sedan lyckas med den ännu större bedriften att inte pinka på mig inatt.
Fast föda har jag inte ätit sen imorse, och inte speciellt mycket ens då: två rostade mackor med smör och en kopp te. Kvällen innan – en halv tallrik pasta gorgonzola. Jag är svårt, svårt hungrig just nu. Det kommer att intas en låååång lunch imorgon. Med grönsaker!

Annonser