You are currently browsing the category archive for the ‘Jobb’ category.

Javisst. Jag hamnade här igen. I cirkusen. Idag är vi mitt i stormens öga. Två genrep och många timmar i en ishall utan fönster mot omvärlden. Tack och lov slipper jag den här gången nervositeten, omröstningarna, utslagningen. Istället får jag koncentrera mig på jobb och häng med veteranerna. Dom som bara ska sjunga 40 sekunder och sen är det klart. Dagen och kvällen är – trots att framträdandet är extremt kort – full av förberedelser, rep, smink, hår och scenkläder. Kvart över 11 kör vi igång med dagens repetitioner.

Än så länge är det tyst och lugnt i logen där jag sitter. Snart invaderas den av C, Charlotte, Nanne och Zarah. Då blir det allt annat är lugnt och fridfullt. Under tiden njuter jag av min kaffe och min stund i avskildhet.

Återigen en sån där vecka som verkligen bara rusat. Imorgon är det fredag igen, och det känns som om timmarna bara runnit mellan fingrarna på mig.

Jag har hunnit med ett besök i mötenas stad Örebro, igen. Det skulle egentligen varit två möten men eftersom jag drabbades av tågstrul och blev två timmar försenad, blev det bara ett. Jag sitter med  i en projekteringsgrupp och håller på med en målstyrningsprocess för ett event  i Örebro, en festival som hållits i staden i sex år. En herre leder processen, utöver det är vi fyra kvinnor och två män till. Ibland går jag på möten som jag undrar varför jag går på. Det här var ett sådant, åtminstone till viss del. Vi får hoppas att de övriga fem mötena vi planerade in för det här arbetet (i Örebro) blir lite mer matnyttiga och värda fyra timmars tågresa.

Och så, ja! Jag har varit på föreställning. En av mina uppdragsgivare, K1as Ha11berg, är rasande skicklig retoriker och föreläsare och har satt upp en föreställning som han kör ungefär en gång i månaden, för fulla hus. Det är så befriande skönt att se honom in action. Han pratar om ack så självklara saker, men sådant vi behöver påminna oss om, helst hela tiden. Han är smart, rolig och befriande chosefri.

En annan av mina uppdragsgivare skrev i veckan ett underlag för en debattartikel i Expressen. Den kommer att handla om prestationsknarkande. Den träffade mig lite mer än vad jag skulle önska var fallet. Håll ögonen öppna, det kan bli intressant. Det hon skrev är skrämmande applicerbart på mig. Jag tröstar mig med att så länge jag sover om nätterna så är det ingen ko på isen, så att säga. Det är när man börjar ligga sömnlös som det börjar bli fara å färde. Jag sover i alla fall minst 6 timmar varje natt. Att jag sedan går upp kl 6 är ju mitt eget val. Det är lite oklart varför jag gör det. Egentligen är den första halvtimmen där vikt för yoga, men den sista tiden har jag liksom inte pallat. Men, jag gör det när jag känner att det behövs. Jag har nu börjat leka med tanken att jag ska börja träna igen. Det är än så länge på stadiet där jag överväger om jag hinner, orkar, har lust, råd eller ens tid att träna. Men den här trenden att bara vilja jobba jämt jämt måste brytas. Ingen människa vid sina sinnens fulla bruk vill jobba jämt. Och det är här den där artikeln hon skrev kickar in. Håll utkik som sagt…

Bilderna, ja. Den första är en husvägg i Örebro som målats i samband med Open Art. De andra två är ju mastodont-muséet ute på Djurgården. Denna ofantliga koloss som är både skrämmande och vacker på samma gång. I kvällsmörker är byggnaden som allra vackrast.


  

Det blev en rolig vecka, även om jag inte kom iväg till Kansas City. Flera positiva grejer har hänt som gör att varje dag känns som att jag skördar nya marker för mina artister och uppdragsgivare.

Jag har gjort saker som jag egentligen inte brukar gilla. Skriva albumbiografier är inte min starka sida – det brukar ta tid och resultatet brukar kännas mest krystat. Jag brukar be mina artister att antingen försöka skriva själva och ge mig underlaget att bygga ifrån, eller be något proffs om hjälp. Men den här veckan har jag skrivit ihop både en albumbiografi och början till en feature i en gratistidning, och det känns riktigt positivt – jag är nöjd med resultatet. Jag gillar ju egentligen att skriva, jag har skrivit så många så kortnoveller och små korta historier i mitt liv.

En albumbiografi är alltså det textdokument som brukar skickas ut tillsammans med pressbilder, omslag och låtar till media. Texten berättar om skivan, inspelningen, artisten. Om en biografi är tillräckligt bra skriven brukar lata stressade och arbetsöverhopade journalister publicera texten nästan rakt av. Lägger man med några citat från artisten kan den till och med användas som intervjuunderlag. Den är inte copyrightskyddad och till för underlag när skivan ska recenseras. Kanske är det citaten från min artist ni kommer att läsa i nästa intervju med min tidigare Mello-medverkande artist?

Det kan vara så att det inte är helt kört med den eventuella resan till Kansas City. Håll tummarna hårt, hårt, hårt så kanske mitt förslag går vägen. I’ve given them an offer they can’t refuse, typ.

Tiden rusar. Jag har varit i Göteborg och i Örebro den här veckan. Och ett tag var jag till och med i Kansas City. Men, lätt fånget lätt förgånget heter det ju. Och hela tiden kändes det som nåt sånt här som Viralgranskarna brukar skriva om. ”Om det känns för bra för att vara sant, då är det för bra för att vara sant”…

Jag blev erbjuden att överta en extrabokad flygbiljett till en festival i Kansas City. Tanken var att jag skulle hjälpa till att jobba. Men, när det visade sig att det bara var den svenska delen av resan som gick att boka om, alltså anslutningen Stockholm-Chicago och inte det amerikanska inrikesflyget, ja då gick det i stöpet tyvärr. Visst, vi hittade en hyfsat billig flygbiljett, som kostade runt 3.500 spänn, men den innebar två mellanlandningar – en i Amsterdam och en i New York och en restid på drygt 17 timmar. Och att betala för att få jobba, hur kul jag än tycker att det är, det gör jag inte. Så, jag blir hemma. Och fortsätter jobba och titta på Sons Of Anarchy som avkoppling.

Mina pojkars förbandsgig gick förträffligt bra. Arrangörerna och folket runt Manfred Manns Earth Band var så bra att ha och göra med. Och mitt band var proffsiga, snabba och tog inte något ljus från huvudakten, samtidigt som de gjorde ett väldigt bra intryck på både dem och publiken. Särskilt Göteborg kändes som att de till och med har en publik där. Dit vill jag åka tillbaka för en spelning igen snarast möjligt. Killarnas facebooksida fick ett rejält uppsving efter konserterna och det märks att det börjar puttra. Och då gör det inget att det inte blev någon resa till USA. Dit ska vi ändå, igen. Jag känner det på mig.

 

Jösses som den här veckan har rusat iväg! Och grejer har det hänt också, fina grejer som gör att jag känner att jag presterat något riktigt bra.

Bandet jag representerar har fått sitt första ordentliga förbands-gig. Tyvärr är de så många i bandet att det fick bli en bantad uppsättning; dom gör det akustiskt på fyra. Gudarna ska veta att man får hacka i sig och stå ut med mycket som förband. Huvudbandet är det enda som räknas, det är inget betalt och killarna ska vara glada om de får möjligheten att soundchecka. Men, eftersom det är ett utländskt band de ska värma upp för och båda konserterna i princip är utsålda så är det bara att le och se nöjd ut. Killarna får visa upp sig för en ny publik och också testa på hur  det skulle kunna se ut och låta om det dyker upp liknande erbjudanden framöver.

Så, det blir en hel del resande nästa vecka, eftersom både Stockholm och Göteborg står på agendan. (Ja, och så Örebro igen på fredag.) Ingen rast, ingen ro. Det som känns extra skönt är att det är jag som satte dealen. Jag. Inte deras nytillträdde bokare. Och självklart är det ju en fjäder i hatten för mig som manager, och jag kan känna att jag presterar något.

Under tiden fortsätter min unge adept att ösa kärlek över mig. Det är nästan lite otäckt att någons framtida karriär vilar i händerna på en. Och jag har haft en första, liten clash med en vän som är involverad i honom. Hen har hjälpt mig med hans mediaträning och hen har rådgjort med honom kring hur han ska bemöta media och agera i intervjuer. Och efter en intervju han gjorde häromdagen ringde hen mig och sa att han var så missnöjd med intervjun, så ledsen och att hen trodde att den skulle ge effekter på hans relationer med dem han gjorde intervjun tillsammans med. Hen sa: ”Jag tycker du ska ringa honom, han var väldigt ledsen och jag hörde att han höll på att börja gråta. Jag har erbjudit mig att han kan få sova här om han tycker det blir jobbigt ikväll.”. Självklart ringde jag min adept, bara för att upptäcka att han inte var ledsen, bara ordentligt besviken och förbannad. Och jag undrar i mitt stilla sinne hur hen tolkade honom när dom pratade. Och varför hen erbjöd honom att få övernatta där. Jag drar genast öronen åt mig och blir avvaktande. Det ska mycket till innan jag skulle erbjuda någon jag jobbar med och knappt känner en sådan sak. Hur nära jag än kommer den jag jobbar med.

Jag hann med att gå på ett publik-rep också. Lena Phi1ipssons ”Jag är ingen ä1sk1ing” i torsdags. Och om hon säger att hon inte är någon älskling, kan väl jag också berätta att jag inte är något super-fan heller. Men det är ändå roligt att gå på något som jag aldrig hade betalt pengar för att se själv. Dessutom ska jag erkänna att hon kan sjunga jävligt bra och diggar man henne, är det definitivt värt att se showen.

”Nästa år åker jag inte”. Det är sammanfattningen av årets gala i Göteborg.

Det här är tyvärr en gala som tappat sin glans ganska rejält, eller också är det jag som verkligen börjar bli gammal och grinig. Det är snyggt, absolut, inget snack om den saken. Men det är halvlama uppträdanden som inte når ut i arenan (och knappt ens ur rutan har jag förstått). Det är dåligt med folk, både i arenan och på efterfesten. P3 Gu1ds efterfest  var Festen som alla såg fram emot på året, utöver Grammisgalan. Nu har det utvecklats  till att skivbolagen arrangerar sina egna efterfester runt om i Göteborg dit alla artister, bolagsfolk och till och med P3-folket drar efter att man ätit gratismaten. Kvar står vi som inte riktigt hängt med i den utvecklingen. Bara förra året var det världens drag på efterfesten på hotellet, fullt med folk överallt – övervåning, undervåning, lobby, sviter osv. Den här gången ekade det tomt och ödsligt i baren och foajén och det snackades hela tiden om att dra ut på stan, till den-och-den-festen. Jag kan nästan tycka att det är en liten skymf mot den arrangerande radiokanalen – ”tack för priserna, tack för exponeringen av min musik men er fest är inte tillräckligt cool att vara på, så nu fixar vi vårt eget.”

Nåväl. Eftersom jag dricker igen, blev jag lite lätt på lyset. Min käre adept var som en kalv på grönbete och väldigt hyper över att hans program ligger etta på Sveriges Radios lista över nedladdade podar/program och lite överrumplad över att folk börjar känna igen honom på stan. Lite trevligt häng hade jag såklart och kom väldigt sent isäng. Och jag kan avsluta med en annan klyscha – ”borta bra men hemma bäst”….

På väg till P3 Guldgala. Igen.
Eftersom jag, dom senaste gångerna jag varit där. inte tyckt det varit så jättespännande  (och det beror till största delen säkert på att jag börjar bli till åren) så är det kluvet att åka. Den här gången gör jag det mest för att jag representerar. Min unge adept är ju mitt uppe i sitt etablerande av sig själv på nämnda kanal och behöver synas och visa upp sig. Och ska han göra det, behöver jag göra det. Och eftersom jag inte tänkte gå på Grammis i år (heller), känns detta som ett bra tillfälle att träffa branschen och mingla. De flesta skivbolag och deras representanter är här.

Lyckades boka in mig på ‘fel’ hotell. Ville spara några hundralappar och inte bo på det jättedyra hotellet där artister,  P3-folk och musikbranschfolk bor utan ta det som i princip ligger vägg i vägg. Men jag bokade fel och hamnade nere vid Ullevi istället. Men skitsamma, det är inte speciellt långt att gå och bara raka spåret, så jag står ut. Nu sitter jag här i lobbyn, har ett par timmar att slå ihjäl och tänkte nästan försöka lägga mig och vila en stund.

IMG_0276

Igår hade jag en heldag i Örebro. Jag skulle sitta med i ett möte som gäller ett pågående projekt, en årlig musikfestival i stan som jag fått uppdraget att göra promotion för. Vi var några stycken som skulle träffa en representant för en svensk musiktidning, som är tänkt att vara mediapartner längs vägen. Fick samtidigt, senare på kvällen, frågan om jag kunde tänka mig att bli involverad i den grupp som ska ta fram en femårig affärsplan för festivalen. Det låter ju onekligen som en jättekul utmaning och något jag verkligen kan lära mig mycket av. Våren börjar redan tjocka på sig i kalendern…

Mötet gick bra och vi avslutade med sushi-lunch på en av Sveriges allra bästa sushirestauranger, East West Sushi. Maken till god sushi finns bara inte! Man sitter nästan och gråter när man äter.

Passade på att träffa och avsluta förhandlingarna med den herre som under en testperiod på 6 månader nu blir bokare för mitt fina band. Han ska boka spelningar för dem, så att vi får in lite cash i kassan, så att vi kan göra roliga saker framöver, lansering och marknadsföring i utlandet t ex. Han är en kille som lätt kan prata hål i huvet på en, vilket gör mig både glad och förtvivlad. Vi får se hur det går, helt enkelt. Han bokar redan spelningar åt ett par andra band och det verkar gå ganska bra. Han har ett gediget musikintresse men ingen direkt erfarenhet från branschen. Det är också verkligen på gott och ont. Vi får se vilken av sidorna, den onda eller den goda, som väger över.

Tog sista tåget från Örebro, via ett byte i Hallsberg och var hemma halv ett på natten. På tunnelbanan hem reflekterade jag lite över hur nyktra och städade folk var. Men kanske var jag för tidigt ute. Hade jag kommit 2-3 timmar senare hade det nog sett ut på annat sätt…

Åh! Höll på att glömma det halleluja moment som uppstod på tåget:
Jag hade inte hunnit äta någon middag i Örebro och gick till bistron för att få nåt enkelt att äta. Hittade en wrap som såg god ut, och en flaska vatten. Gick till kassan för att betala, bara för att mötas av en kommentar om att deras kortterminal strulade och att dom bara tog emot kontanter. Jag har aldrig kontanter på mig och blev ledsen i ögat och insåg att jag skulle få sitta hungrig och törstig hela resan. Killen i kassan såg min nedslagna min och sa: ”Men vet du vad? Jag bjuder på den där wrapen och vattnet!”. Jag blev väldigt förvånad, en är ju inte direkt bortskämd med sådant av SJ. Han fick många tack, tack, tack, tacksnälla av mig och en guldstjärna i kanten.

Jag kör 5:2 sedan snart två år tillbaka. Det funkar jättebra på min känsliga mage. Den här veckan har jag börjat dricka gröna smoothies på mina matfria dagar. Jag har egentligen inga problem att bara dricka te, kaffe och jättemycket vatten på matfria dagar, soppa ibland. Men smoothies känns ju som ett jättebra och näringsrikt och mer mättande alternativ. Nackdelen med smoothies, framförallt dom gröna, är ju att dom är fulla av fibrer. Och av mycket fibrer blir man? Exakt! Pruttig.

Dagen, matfri till trots, har gått i matens tecken. Hade möte med matförfattare. Två stycken till och med. Tack och lov slapp jag sitta och släppa mig under mötet. Magen höll sig lugn och kurrade knappt.

Författarna vill jobba med mig för att lyfta en produkt en av dem utvecklat. Det är ett massivt arbete och jag hade med mig en vän och tidigare kollega från ett skivbolag, som också jobbar med promotion och management. Tänkte testa hur det är att jobba ihop med henne med detta. Hon har hjälpt mig så mycket med kontakter, råd och stöd i mitt managementjobb, så jag vill ge något tillbaka till henne.

Nu har vi en vecka på oss att ta fram en offert med ett väldigt generellt första upplägg. Jag hatar gillar inte att skriva planer men inser värdet av dem, såklart. Men du kan göra världens bästa plan och mitt uppe i arbetet kan du upptäcka att du helt frångått den. Dessutom gillar jag inte att göra planer innan man fått uppdraget. Egentligen vill jag inte lämna några planer alls tillsammans med en offert. Det gäller att göra den luddig, inte nämna några konkreta grejer. Allt för att visa att man vet vad man snackar om, men inte så mycket att de kan ta planen och säga, ”tack, vi behöver inte dig, vi fixar det här själva!”. 

 

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Här skriver jag, och tar själv ansvar för det jag skriver.

Statistiknörden

  • 31,326 hits