You are currently browsing the category archive for the ‘Party’ category.

”Nästa år åker jag inte”. Det är sammanfattningen av årets gala i Göteborg.

Det här är tyvärr en gala som tappat sin glans ganska rejält, eller också är det jag som verkligen börjar bli gammal och grinig. Det är snyggt, absolut, inget snack om den saken. Men det är halvlama uppträdanden som inte når ut i arenan (och knappt ens ur rutan har jag förstått). Det är dåligt med folk, både i arenan och på efterfesten. P3 Gu1ds efterfest  var Festen som alla såg fram emot på året, utöver Grammisgalan. Nu har det utvecklats  till att skivbolagen arrangerar sina egna efterfester runt om i Göteborg dit alla artister, bolagsfolk och till och med P3-folket drar efter att man ätit gratismaten. Kvar står vi som inte riktigt hängt med i den utvecklingen. Bara förra året var det världens drag på efterfesten på hotellet, fullt med folk överallt – övervåning, undervåning, lobby, sviter osv. Den här gången ekade det tomt och ödsligt i baren och foajén och det snackades hela tiden om att dra ut på stan, till den-och-den-festen. Jag kan nästan tycka att det är en liten skymf mot den arrangerande radiokanalen – ”tack för priserna, tack för exponeringen av min musik men er fest är inte tillräckligt cool att vara på, så nu fixar vi vårt eget.”

Nåväl. Eftersom jag dricker igen, blev jag lite lätt på lyset. Min käre adept var som en kalv på grönbete och väldigt hyper över att hans program ligger etta på Sveriges Radios lista över nedladdade podar/program och lite överrumplad över att folk börjar känna igen honom på stan. Lite trevligt häng hade jag såklart och kom väldigt sent isäng. Och jag kan avsluta med en annan klyscha – ”borta bra men hemma bäst”….

Annonser

Det kan ju vara någon läsare (nån av er två, haha) som undrar hur det har gått med alkoholen. Och jag svarar då, ”Åh, tackar som frågar!”. Det har gått riktigt bra. Jag drack min första droppe alkohol den 14 november, efter att ha varit totalvit i fyra månader. Utvärderingen av detta lilla experiment har gett följande resultat:  Jag känner att jag har minst lika roligt när jag dricker alkoholfri öl, som när jag dricker nåt med alkohol, så varför egentligen hålla på? I jobbsammanhang går det verkligen bort, så mycket är säkert.

Jag har också insett att en ibland blir sedd med väldigt skeptiska ögon, när en säger nej till alkohol. Jag har till och med blivit kallad tråkig på en tillställning hemma hos en bekant. Det är lite oklart om det helt enkelt var jag som person som var allmänt tråkig eller det faktum att jag inte drack. Kanhända var det en kombination. Jag kände mig inte alltför livad och uppåt, men det var en tillfällig formsvacka bara.

Jag kommer att fortsätta att vara restriktiv, till exempel kommer nyår att vara alkoholfri för min del. Och jag skiter i om jag blir kallad tråkig, präktig eller nåt annat projicerande. Alla får göra som dom vill, jag lägger ingen värdering i vad andra gör. Jag kastar inte onda ögat på folk som dricker. Och jag dricker också. Under december har jag druckit flera gånger. Det har varit julbord, födelsedagskalas och julfester. Men redan efter den andra mellanölen känner jag att det faktiskt räcker. Och vid nästa beställning blir det en alkoholfri öl istället, nästan lite i smyg. Och det känns skönt, på nåt vis.

Ni har väntat, va´? Jag lämnade med en riktig cliffhanger senast. Skulle hon, eller skulle hon inte signa en andra artist till sitt stall?

Men! Såklart hon skulle!
Den här gången kändes det lite lättare, lite smidigare och krävde inte fullt lika lång betänketid. Så, ja: numera finns åtta stycken jäkligt snygga killar inom mitt management. Den nye adepten är 19 år, en verklig svärmorsdröm och vansinnigt begåvad. Nästa år kommer hans karriär att braka loss ordentligt, i och med att han blir programledare på P3. Innan dess är tanken att han ska ha producerat klart och släppt sin andra singel. Där ligger fokus nu.

Och, fokus ligger även på ett väldigt stort jobb för N0rdisk Fi1m, där jag jobbar PR för deras stora familjefilm, som har premiär i jul. Jämfört med musikbranschen är filmbranschen rena drömmen ekonomiskt. Jag hoppas att vårt samarbete blir långvarigt. Jag måste ha gjort något bra i somras, när jag jobbade med Kjell Sundva11s Prästen i paradiset.

Mina fina skäggiga killar går det fortsatt försiktigt framåt för. Förra veckan spelade de på en musikfestival i Örebro – Live 4t Heart – och jag knöt en ny och väldigt intressant utländsk kontakt. Om dom planerna sätts i verket, kan det bli riktigt, riktigt bra.

Och jag har tagit ett beslut av det mer privata slaget. Jag har fattat något slags inofficiellt beslut att sluta dricka alkohol. Mitt hjärtas kärlek är helvit sedan 2 år tillbaka och hans beslut att avstå alkohol har förändrat honom totalt, han är en helt ny människa idag. Jag är så sjukt stolt över honom!
De senaste åren har jag mer och mer insett att jag inte trivs med att dricka, inte ens lite grand. Jag trivs inte med den jag blir när jag dricker. Jag gillar inte att tappa kontrollen och jag gillar inte den lätta ångest jag alltid får dagen efter en fylla. Och, de flesta gånger jag dricker gör jag det i jobbsammanhang (vilket i sig låter helt vrickat, för hur många kan dricka på jobbet?) – och i den position jag är just nu vill jag ha skallen klar och redig för att kunna sköta mina artisters intressen. Jag drack min sista öl i mitten av juli, och sedan dess är det torrlagt. Hela förra helgen i Örebro var jag alltså spik nykter, medan mina herrar i bandet inte direkt spottade i glaset. Jag hade vansinnigt kul ändå, och på lördagen kom jag inte isäng förrän kvart över fem på morgonen. Tre timmar senare gick jag upp för att köra hem till Stockholm, med tre trötta grabbar som medresenärer. Det hade ju aldrig hänt om jag hållit deras takt på natten.

Jag har inte sagt att jag aldrig någonsin ska ta ett glas vin eller en öl igen, men just nu känns det inte alls lockande. Jag kör numera på ren glädje. Dessutom känns det bra att vara en schysst förebild för tolvåringen i hemmet, att visa att man kan ha hur kul som helst utan att behöva dricka alkohol.

Den enda smolken i bägaren just nu är att jag kommit lite på kant med en vän i branschen. Men det är en annan historia.

Ytterligare en minnesvärd vecka är till ända. Det gick som det gick med resultatet. Ingen besvikelse i vårt team vad jag kunde märka. Detta är ändå en rejäl ny skjuts för artisten, och det märks att han älskar det han gör. Veckan kröntes med en finalfest i bankettsalen på Friends Arena som varade till långt, långt in på småtimmarna. Själv gav jag upp och smet klockan 4, och då var både artisten och ett helt gäng tappra festdeltagare kvar. Det är ju en sak att gå hem sent om man sen får sova ut dagen efter. Men kommer man hem, stupar i säng 04:40 önskar man ju inte gärna att man vaknar strax efter 9. Jag kan inte heller riktigt förstå ATT jag vaknar så tidigt.

Jag vill minnas att jag sa att jag nog gärna skippade Mellojobb i år. Så blev det inte. Och jag är både glad över att det blev så, och ytterligare ett gäng erfarenheter rikare.

OBS: Vill du använda någon av bilderna, fråga först! I will go whoopie on your ass om du tar utan att fråga.

IMG_5824Releasefest igår, för ”mitt” band. Så annorlunda känsla, starkare och nervösare, när man själv är mer involverad i artistens karriär.
Det var en grym tillställning: mycket folk och bra folk: lite bokare, lite press, lite skivbolagsrepresentanter, förlagsfolk och helt vanliga människor.
Bandet blir tajtare och tajtare, det är så kul att se och det strålar om dem och spelglädjen är så uppenbar. Mellansnacket börjar ta sig och igår var det extra bra, eftersom jag vävdes in i det. Dom tackade folk och mig inkluderad. ”2013 års bästa beslut var att signa med XX (skivbolaget) och 2014 års bästa beslut var att utse BH till vår manager”. Ni hör ju. Man blir alldeles tårögd.
Nu sitter jag, trött och sliten (redan?!) men helt befriad från baksmälla, eftersom jag körde alkoholfritt igår, på tåget till Mello-land i Malmö. Det blir kul det med, fast på ett helt annat sätt.
Ryktet säger att min uppdragsgivare är segertippad. Vi får se hur det blir med den saken. First things first: nu tågfrukost!

Ja. Jag hade behövt sova lite längre än till kl 05. I alla fall en och en halv timme längre. Varför gjorde jag inte det då? Nej, klarvaken i arla morgonstund är tydligen modellen för dagen.
Jag ska spendera ena halvan av den här extra långa dagen med Melloanknytning och den andra i managerrollen. Nu gäller det att hålla tungan i rätt mun.
Eller hur det nu var…
Zzzzzz.

0130614de23360461f555fb181bed184744fdccfcf 013972ba38fc0972ac95c8f0ce57fcd1f9d6652120   0195a6203b8045385fb2deb65dbf8b38e3a03156e9

I helgen åkte jag till Uddevalla med min allra närmaste vän, en ”förena nytta med nöje”-resa där det egentliga syftet var att se ett av mina band uppträda – och vad passar väl bättre än att göra det i trevligt sällskap? Jag har jobbat med det här bandet sedan 2012, och tyckte det vore roligt att se dem live någon annanstans än i Stockholm. Så, Uddevalla fick det bli.

Det är verkligen nåt speciellt med vänner som man känt länge, länge. Det var länge sedan jag skrattade så mycket. Från det att vi satte oss i bilen och käkade 44 mil asfalt, till det att vi gick och la oss sent på natten, låg vi mer eller mindre dubbelvikta av garv. När man känner varandra utan och innan, behövs det bara en blick eller ett ord, ibland knappt ens det, för att man lägger loss och nästan kissar i brallan av skratt. Miner, uttryck och ögonkast – sen är det färdigt igen. Inte blev det bättre av att stället inhyste rätt mycket originella människor. Jag tror att vi hade kunnat sitta i den hyrda stugan och skrattat helt för oss själva hela kvällen och natten och sen åkt tillbaka och varit oerhört nöjda med resan. Vi har lovat varandra att vi måste göra sånt här oftare.
En riktig vederkvickare för själen – och magmusklerna.

Helg. Det känns skönt. Det är underliga tider, att inte sitta begravd i jobb är inte bra för mitt psyke. Har spenderat del av dagen i möte med snacksalig göteborgare. Manager, producent, artist. Inget möte för att skaffa uppdrag, mer ett ”hej, vi har gemensamma bekanta som pratat gott om dig – vad kan vi hitta på ihop?”.

Det blir en riktig musikhelg. Imorgon har jag biljett till Mello-efterfesten och på söndag biljetter till Gavin DeGraw på Annexet. Kompisen jag ska gå med ska gå på Bandit Awards morgon, så får hoppas att vi är nyktra och skötsamma så vi kan gå på konserten…

Ja just ja. Imorgon ska jag spela årets första 9 hål också, tillsammans med maken. Tanken är att jag ska spela ner mig till officiellt handicap i år, från mina retliga, envisa 42 till 36. Och fortsätter den här jobbsituationen kan jag ju bosätta mig på golfbanan…

Usch, man blir helt dagvill här uppe. Fattar inte riktigt vilken dag det egentligen är men det är fredag. Igår var det dock torsdag, dagen såg ut som denna.
20140221-081529.jpg
På Lindas initiativ blev det en liten minilunchkonsert för ett gäng tjänstemän och -kvinnor. Hon charmade dem alla skulle jag vilja säga. Hon kan verkligen det där med att underhålla en publik. Jag är så imponerad.

20140221-081610.jpg
Mycket garv och prat mitt i låtarna. Th0mas Ges0n var på plats och kollade in också, något som Linda inte visste men när hon såg honom fick han sina fiskar varma om vi säger så. Riktigt roligt.

20140221-081650.jpg
På eftermiddagen anlände dom här sköna typerna, herr och fru Borg, som ju skrivit låten. Artisten körde sitt första kamerarep och det kändes som den församlade pressen vände nu. Från att ha sågat, börjar de nu inse att detta är något helt annat än vad de sett tidigare med den här artisten. Det är så roligt, hon är så glad och det känns pirrigt som tusan, detta.

20140221-081711.jpg
På kvällen: kommunfest. En tillställning som jag lämnade långt före alla andra. Redan en halvtimme före midnatt, låg denna åldrande Askunge på sitt söta öra och försökte sova. Vettigt beslut. Det där med att festa får dom andra hålla på med..

Så hade det rusat iväg nästan ett par veckor till sen senast.

Medan livet gallopperat på har det hänt saker, minsann:
Min kiropraktor har hunnit rädda livet på min nacke och mina axlar, jag har varit förkyld och repat mig, tränat, lagt om träningen, klippt mig, börjat fasta igen (en dag i veckan bara, nuförtiden), varit på gala i Göteborg, jobbat med Mello-kvinnan, beställt tid hos optikern för progressiva glas (inte en dag för tidigt! Fy satan så trött jag är på att ta av och på glasögon, glasögon som försvinner osv), beställt tid för massage och knarkat House Of Cards, The Killing och sjunkit djupt, djupt ner i tv-soffan. Det är helt underbart att kunna följa en serie hur länge och hur ofta man vill, istället för att se ett avsnitt och sen vänta en vecka på nästa. Tappade helt intresset för True Detective när jag inte kunde se avsnitt 2 direkt efter avsnitt 1. Dessutom tycker jag den var lite överhypad. Men Matthew McConahey, Macconnahy, är alltid bra.

bild från photoshoot 2_ej pressbildNu förbereder jag min kropp och min knopp inför fyra totalintensiva dagar i Mellos tecken. Det är några veckor kvar och just nu är jag glad att detta inte är vår mest hektiska tid på året. För jag behöver styrka, mod och kraft. Jag har till och med lovat mig själv att jag ska ta med mig mina träningskläder.
Artisten i fråga kommer att bo i eget hus i Övik, och det betyder troligen att jag kommer att få ha en hel del tid för mig själv. Det måste ju utnyttjas så gott det bara går!

Och nuförtiden är jag ju en ordentlig och skötsam kvinna, artisten ifråga benämnde mig till och med ”dam” för några dagar sedan. Och jobbet där i Ö-vik kräver dessutom att jag lever upp till allt det där. Artisten är en ny bekant och jag vill såklart visa att jag är pålitlig, säker, proffsig och har full kull. Tror inte hon skulle gilla att jag kom bakfull med alkoholstinn andedräkt till repetitionerna. Funderar faktiskt på att vara (nästan) helt vit den här gången. Vi får se. Det brukar vara åtminstone någon av kvällarna som det är lite hejom fejom på hotellet, men man behöver ju faktiskt inte gå all in för det. I säng innan 12 varje kväll, va? Och högst 2 öl. Vi säger det!

Begreppet ‘dam’ däremot, har jag inte riktigt mentalt förlikat mig med, känner jag. Det är jävligt jobbigt att inse att man faktiskt är tant, eller ja, ‘dam’ då. Under den där galan jag var på i helgen, började jag haja grejen dock, att det faktiskt är sant, precis som dom säger. Och det drabbade mig hårdare än jag hade räknat med.
Känner mig lite vilsen i min kropp och huvudet vill inte alls fatta att jag faktiskt kunde vara både morsa och mormor åt dom där ungdomarna jag frotterade mig med i lördags. Men jag tar informationen till mig, försöker reda ut tankarna och agera som den tant vuxna kvinna jag är…

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 32 015 hits
Annonser