You are currently browsing the category archive for the ‘Resor’ category.

Jag kan just nu troligen klassas som den mest korkade människa som går i ett par skor. Jag fick klartecken, go ahead, grönt ljus på den där resan till Kansas City. Jomen visst! ”Jamen, det var väl en bra idé, vi står för din resa!”. Och så tackade jag nej. Va!? Är det ens möjligt att jag yttrar ordet ‘nej’ i det här läget, tänkte jag, samtidigt som jag skrev mailet där jag förklarade att jag avstod. Men – det gjorde jag.

Det fanns flera anledningar till min kovändning. En av dem var att jag inte skulle kunnat åka förrän onsdag eftermiddag. En annan var att hotellrumsfrågan inte var helt klarlagd. Det fanns möjligheten (kan också uttryckas som ‘risken’) att jag skulle dela hotellrum med en herre som jag inte känner speciellt väl. Även om jag gissar att resan inte direkt hade spenderats på hotellrummet, så kändes just den biten inte helt lockande. Jag  njuter av att få spendera tid ensam ibland och delar helst inte rum med främmande män. Så, nej blev det. Jag stannar hemma, jag. Men på tisdag åker jag banne mig till Örebro igen. Det är ju en resa, det också, som sagt.

Annonser

Det kan vara så att det inte är helt kört med den eventuella resan till Kansas City. Håll tummarna hårt, hårt, hårt så kanske mitt förslag går vägen. I’ve given them an offer they can’t refuse, typ.

Tiden rusar. Jag har varit i Göteborg och i Örebro den här veckan. Och ett tag var jag till och med i Kansas City. Men, lätt fånget lätt förgånget heter det ju. Och hela tiden kändes det som nåt sånt här som Viralgranskarna brukar skriva om. ”Om det känns för bra för att vara sant, då är det för bra för att vara sant”…

Jag blev erbjuden att överta en extrabokad flygbiljett till en festival i Kansas City. Tanken var att jag skulle hjälpa till att jobba. Men, när det visade sig att det bara var den svenska delen av resan som gick att boka om, alltså anslutningen Stockholm-Chicago och inte det amerikanska inrikesflyget, ja då gick det i stöpet tyvärr. Visst, vi hittade en hyfsat billig flygbiljett, som kostade runt 3.500 spänn, men den innebar två mellanlandningar – en i Amsterdam och en i New York och en restid på drygt 17 timmar. Och att betala för att få jobba, hur kul jag än tycker att det är, det gör jag inte. Så, jag blir hemma. Och fortsätter jobba och titta på Sons Of Anarchy som avkoppling.

Mina pojkars förbandsgig gick förträffligt bra. Arrangörerna och folket runt Manfred Manns Earth Band var så bra att ha och göra med. Och mitt band var proffsiga, snabba och tog inte något ljus från huvudakten, samtidigt som de gjorde ett väldigt bra intryck på både dem och publiken. Särskilt Göteborg kändes som att de till och med har en publik där. Dit vill jag åka tillbaka för en spelning igen snarast möjligt. Killarnas facebooksida fick ett rejält uppsving efter konserterna och det märks att det börjar puttra. Och då gör det inget att det inte blev någon resa till USA. Dit ska vi ändå, igen. Jag känner det på mig.

 

IMG_0276

Igår hade jag en heldag i Örebro. Jag skulle sitta med i ett möte som gäller ett pågående projekt, en årlig musikfestival i stan som jag fått uppdraget att göra promotion för. Vi var några stycken som skulle träffa en representant för en svensk musiktidning, som är tänkt att vara mediapartner längs vägen. Fick samtidigt, senare på kvällen, frågan om jag kunde tänka mig att bli involverad i den grupp som ska ta fram en femårig affärsplan för festivalen. Det låter ju onekligen som en jättekul utmaning och något jag verkligen kan lära mig mycket av. Våren börjar redan tjocka på sig i kalendern…

Mötet gick bra och vi avslutade med sushi-lunch på en av Sveriges allra bästa sushirestauranger, East West Sushi. Maken till god sushi finns bara inte! Man sitter nästan och gråter när man äter.

Passade på att träffa och avsluta förhandlingarna med den herre som under en testperiod på 6 månader nu blir bokare för mitt fina band. Han ska boka spelningar för dem, så att vi får in lite cash i kassan, så att vi kan göra roliga saker framöver, lansering och marknadsföring i utlandet t ex. Han är en kille som lätt kan prata hål i huvet på en, vilket gör mig både glad och förtvivlad. Vi får se hur det går, helt enkelt. Han bokar redan spelningar åt ett par andra band och det verkar gå ganska bra. Han har ett gediget musikintresse men ingen direkt erfarenhet från branschen. Det är också verkligen på gott och ont. Vi får se vilken av sidorna, den onda eller den goda, som väger över.

Tog sista tåget från Örebro, via ett byte i Hallsberg och var hemma halv ett på natten. På tunnelbanan hem reflekterade jag lite över hur nyktra och städade folk var. Men kanske var jag för tidigt ute. Hade jag kommit 2-3 timmar senare hade det nog sett ut på annat sätt…

Åh! Höll på att glömma det halleluja moment som uppstod på tåget:
Jag hade inte hunnit äta någon middag i Örebro och gick till bistron för att få nåt enkelt att äta. Hittade en wrap som såg god ut, och en flaska vatten. Gick till kassan för att betala, bara för att mötas av en kommentar om att deras kortterminal strulade och att dom bara tog emot kontanter. Jag har aldrig kontanter på mig och blev ledsen i ögat och insåg att jag skulle få sitta hungrig och törstig hela resan. Killen i kassan såg min nedslagna min och sa: ”Men vet du vad? Jag bjuder på den där wrapen och vattnet!”. Jag blev väldigt förvånad, en är ju inte direkt bortskämd med sådant av SJ. Han fick många tack, tack, tack, tacksnälla av mig och en guldstjärna i kanten.

Den som känner mig vet att jag inte tycker om vintern. Ändå är jag glad att det blir vinter, för jag tycker om årstidernas skiftningar och det faktum att vi faktiskt har fyra årstider. Men vinter är liksom bäst på pappret, bara. Jag avskyr att gå med axlarna uppdragna till öronen och kyla är inte alls min grej. Jag hoppas att SMHI’s prognos om tjugofem minusgrader bara är snicksnack och att kylan inte hittar hit. Nu är ju julen slut, och för mig får man gärna kasta ut vintern på tjugondaknut också. Jag sitter hellre och planerar vad vi ska göra i sommar.
Vad ska vi göra i sommar? Jag vet inte, faktiskt. Men det lutar åt lägenheten i Marbella, igen. Eller Mallorca. Kanske en tripp till London till våren? Ge mig lite schyssta, välbetalda uppdrag så ska jag bita ihop kring flygångesten och åka iväg. Nästa vecka ska jag till exempel ut och åka igen. Örebro.


  
Jamen jaa, vad jag är dålig på att blogga. Det är rackarns vad det är svårt att få tiden att räcka till.
Det har varit ett evinnerligt flängande hit och dit sedan jag kom hem. Förra veckan var det tack och farväl till ännu ett hotellrum, när jag åkte med discogänget till Göteborg för att vara promotion-morsa i samband med en TV-inspelning. Den här gången slapp jag tulla på mitt adrenalinförråd eftersom vi åkte tåg.
Såklart finns det ju saker att gnöla över med varje färdmedel. Den här gången hade man tydligen bestämt att vi som satt i vagn fyra på väg tillbaka mot Stockholm var lite extra frusna av oss, eller var det kanske så att det var en fin introduktion till ett bikramyoga-pass? Hela hemresan präglades av svettfläckiga t-shirtar, rumpsvett och en del kinkiga vuxna och barn. Jag försökte hålla god min, så länge jag som sagt slipper flyga och ingen kaskadkräks i nacken på mig, kan jag stå ut med det mesta.
Göteborg var trevligt som vanligt, även om jag inte såg mycket av stan den här gången. Det var ett väldigt hastigt besök men vi hann klämma en lunch på Hotel Post och en promenad från hotellet till Trädgår’n. Sen var det TV-inspelning för hela slanten. Jag blev lite starstruck när jag hälsade på Alexander Karim, som gästade samma program. Jag gillar mycket det han gör som skådespelare – han är en av de bättre i Johan Falk-filmerna t ex. Av det lilla jag hört och sett om honom som lite mer privat, verkar han dessutom väldigt ödmjuk och trevlig. Sånt går hem hos en sån som mig. Det var mindre än vad man kunde säga om vissa andra gäster i samma program. Jag nämner definitivt inga namn och går inte närmare in på saken, men ibland kan verkligen sken bedra.

Men vad tänker ni på, egentligen!? Varför säger ingen nåt? Inte ett inlägg på över en månad! Vad är det för kass typ som sköter den här bloggen, egentligen? Och varför har ingen sagt hur mycket ni längtat efter en reseberättelse från min USA-resa med bandet? Va?! Vaaa?!!

Ja. Jag ska berätta. Men ska jag vara helt ärlig, var det ju inget speciellt.

Äh, vem försöker jag lura, egentligen? Och varför ska jag verka svår och introvert? Det var bara det roligaste jag gjort på mycket, mycket länge! Vilken energikick, vilken boost för den sociala självkänslan, vilken lärdom i konsten att mingla och vilket jäddra skönt sätt att lära känna det här gänget på riktigt.
Själva resandet såg jag ju inte fram emot, särskilt inte med tanke på att vi skulle upp i luften dagen efter den tragiska olyckan där en pilot valde att krascha sig själv och 150 pers in i döden. Men, jag stod ut. Med lite hjälp av lite piller och det faktum att det var gratis alkohol ombord på långflighten.
Som belöning fick jag en hel drös med roliga minnen, träffa nya människor och inte minst ett gäng nya skrattrynkor. Det var väldigt länge sedan jag skrattade så vansinnigt mycket. Och det är svårt att inte bli imponerad av de kaliforniska vyerna. Jag fick fjärilar i magen på riktigt när vi åkte över Golden Gate Bridge och blickade ut över bukten, och där ute låg Alcatraz.
Värmen, vädret och attityden – säga vad man vill om amerikanare, men känslan av att höja blicken från marken framför en, låta axlarna sjunka ner och möta varje människa med ett ”hi, how are you?” var precis vad jag behövde. Det var magiskt och en känsla som jag gärna hade tagit med mig hem och försöker applicera lite här hemma.
Själva staden Napa var liten och oerhört trevlig

Klicka på den här länken så får du en liten hint om hur det var. Bandet filmade själva. I klippet där den kompissökande hunden dyker upp, ser man hur kameran skakar av mitt skratt.

Hotel EntranceTänk vilken tur ni har som får följa med mig till Napa Valley, när jag åker dit med mitt band! Det är så spännande så jag nästan kissar på mig! Det är så mycket i mitt liv och hur jävla hårt jag jobbat som gör att jag känner mig så värd att åka hit. Jag kommer att njuta av varenda sekund! Och jag ska dricka Napa Valley rödvin så det sprutar ur örona. Det där sista stämmer inte riktigt, men det kändes som något jag borde säga när jag åker till vindistriktens mecka i Kalifornien.

0130614de23360461f555fb181bed184744fdccfcf 013972ba38fc0972ac95c8f0ce57fcd1f9d6652120   0195a6203b8045385fb2deb65dbf8b38e3a03156e9

I helgen åkte jag till Uddevalla med min allra närmaste vän, en ”förena nytta med nöje”-resa där det egentliga syftet var att se ett av mina band uppträda – och vad passar väl bättre än att göra det i trevligt sällskap? Jag har jobbat med det här bandet sedan 2012, och tyckte det vore roligt att se dem live någon annanstans än i Stockholm. Så, Uddevalla fick det bli.

Det är verkligen nåt speciellt med vänner som man känt länge, länge. Det var länge sedan jag skrattade så mycket. Från det att vi satte oss i bilen och käkade 44 mil asfalt, till det att vi gick och la oss sent på natten, låg vi mer eller mindre dubbelvikta av garv. När man känner varandra utan och innan, behövs det bara en blick eller ett ord, ibland knappt ens det, för att man lägger loss och nästan kissar i brallan av skratt. Miner, uttryck och ögonkast – sen är det färdigt igen. Inte blev det bättre av att stället inhyste rätt mycket originella människor. Jag tror att vi hade kunnat sitta i den hyrda stugan och skrattat helt för oss själva hela kvällen och natten och sen åkt tillbaka och varit oerhört nöjda med resan. Vi har lovat varandra att vi måste göra sånt här oftare.
En riktig vederkvickare för själen – och magmusklerna.

Frågan är om jag fler gånger kommer att turista i storstad med min käre make. Vi har makalöst olika prioritering på vad vi vill göra med tiden på den nya platsen. I hans fall är det målet som är det viktiga och dit bör man ta sig väldigt snabbt och sen få det överstökat så att man kan gå och spela golf shoppa sen. Och avkomman vill helst av allt ligga på hotellrummet och titta på YouTube, samma 10 videos som hon tittar på, jämt jämt.

Hej – möt Löjliga Familjen, liksom.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,558 hits