You are currently browsing the category archive for the ‘yta’ category.

Var nyss på kundmöte. Jag stog en stund och velade när jag klädde på mig imorse – ska jag klä upp mig fint eller vara mig själv? Det blev jeans och en grå tajt topp med armar i beige spets. Inte klädd som en lodis och inte uppklädd. Jag, bara.
När kunden öppnade dörren stod en kvinna, troligtvis yngre än jag, i svarta långbyxor och svart kavaj framför mig. Och då rasslade jag plötsligt ner ett par pinnhål på skalan och började närma mig lodis-strecket. Under hela mötet fick jag dessutom sitta och förklara att ‘jo, jag kan det här, jag har jobbat med det här i flera år, jag har många kontakter i media och jag levererar i de allra flesta fall väldigt bra, även om jag aldrig kan lova helsidor och morgonsoffor. De har tidigare jobbat med en gammal kollega till mig, som rekommenderade mig för detta uppdrag. Hon är jäkligt duktig och att kliva in efter henne är inte helt lätt. Men lite i mitt stilla sinne undrar jag om det hade något med min klädsel och ja, min något udda frisyr, att göra. Kanske, kanske att jag hade ingett lite mer förtroende om jag klätt mig lite annorlunda?

Annonser

Fredag. Det känns skönt, erkänner jag. Avslutat veckan med att kombinera jobb med lite studiedag. Dottern ledig från skolan både fredag och måndag och jag hade lovat henne att åka med till en cool frisörsalong i SoFo, och kolla upp vad man kan göra med hennes frisyr. Hon har varit korthårig ett bra tag nu, och är sugen på att låta håret växa ut.
Men vadå? Tänker du. Det är ju bara att låta bli att klippa håret, då brukar det ju, om allt går som det ska, växa ut så småningom. Det är helt sant. Kruxet är att dottern har en sån där ball, asymmetrisk frilla, med superkort på ena sidan och lång, härlig fly-lugg på andra sidan (mormor är fasligt bekymrad och säger att hon kommer att bli sne i huvet om hon fortsätter med sagda frisyr). Och sen har vi ju den här härliga tidsåldern, när allt ska hända nu-nu-nu, och helst igår. Vänta är inte roligt! Så, hon har pratat om extensions och hårförlängning. Jag må curla min dotter och skämma bort henne, men extensions känns inte aktuellt. Jag kan sträcka mig till att köpa sådana billiga, med clip-ins på, som man kan ta bort när det är dags att nanna kudden, men att limma fast löshår på den ungens huvud känns definitivt som ett no-no. Och, vi börjar med en klippning. Det går nämligen att köra tricket ”ta från dom rika, ge till dom fattiga”. D v s kamma över lite av den långa, långa luggen och klippa ihop med det korta på andra sidan. Och voila, genast kommer denna intelligenta klippning göra att håret ser lite längre ut, trots att är kort. Äsch… Ni fattar?
Snillrikt, på min ära!

Dottern har klippt av sig håret. Och mycket slog mig just kring det här med tjejer och långt hår.

Unga tjejer ska ha långt hår. Det är bara så det är. Punkt slut. Jag tycker det är helt sjukt att det är på det viset. Medan dottern satt i frisörstolen och lät saxen göra sitt jobb, kastade jag lite blickar runt omkring mig. Alla tjejer, från treårsåldern och upp till tonåren och ungt vuxenliv, dom har långt hår. Det spelar liksom ingen roll vad håret har för kvalitet, det ska vara långt. Det kan vara hår man ser skulle må oerhört bra av att vara kort, men det är det inte. Istället hänger det ganska stripigt och glest, men det är långt. Bara för att tjejer ska ha långt hår.

Dottern blev inspirerad av Lukas Moodysons film ”Vi är bäst” som hon var och såg med sin mormor. Den handlar om tre tjejer som på det rosa, glittriga 80-talet beslutar sig för att starta ett punkband. Häromdagen kom hon bara hem och sa, väldigt bestämt: ”Jag vill klippa mig kort!”. Jag ska erkänna att jag blev lite tagen på sängen, och jag började förklara för henne att det skulle ta lång tid för håret att växa ut, om hon skulle ångra sig efteråt. Samtidigt hör jag mig själv förstärka det här jäkla könsrollstänkandet, och jag slutade när jag insåg att hon faktiskt hade bestämt sig. Det skulle bli kort! Från vänner – både mina och hennes – kom flera kommentarer om att hon varit modig, som gjort detta. Det känns ju också rätt sjukt, egentligen. Återigen, detta snäva könsrollsinrutande, det är så jäkla tröttsamt. Jag är stolt och glad över att hon vågar gå sin egen väg.

Med den korta frisyren kom en helt annan attityd på köpet. Hon har blivit lite tuffare och lite kaxigare, på ett väldigt positivt sätt. Jag gillar det jättemycket, både den nya looken och den nya attityden. Och jag gillar det faktum att man faktiskt nu också kan se att hon och jag är lika till utseendet. Nu har vi båda nästan samma frisyr!

Idag fick dottern och hennes ett par år äldre kompis mig till att gå på gym. Igår berättade dom att dom var lite nyfikna på ett tjejgym på Söder, dit den äldre kompisen gått med sin mamma ett par gånger. Egentligen skrek det ”neeej!” inom mig att gå med en elvaåring på ett gym, men eftersom jag själv letar alternativ och aldrig får tummen ur aschlet, tog jag chansen. Och dottern rör extremt lite på sig: ingen gympa, ingen dans, ingen sport… Nada. Så, varför inte testa, tänkte jag.

Kom dit och var beredd på att få hosta upp nära 200 spänn per skalle, men vi fick faktiskt provträna gratis. Och magkänslan jag hade gällande så unga tjejer på gym borde jag ha följt. Dottern, som redan är smal som en räka och har jäkligt svårt att lägga på sig, har definitivt inget där att göra, även om hon gillade att springa på rullbandet och tog ut sig ordentligt. Den äldre kompisen stod på rullbandet bredvid och skanderade: ”nu har jag bränt 100 kalorier!” och ”jag har lite michelin som jag vill bli av med!”. Inte direkt nån bra förebild för dottern, som erkände att hon inte ens fattade vad det där med att bränna kalorier betyder. ”Men det är roligt att säga det!”.
Kände mig som en usel morsa som tillät ungarna att gå dit. Det kommer inte att upprepas. Visst, vill hon jogga hänger jag gärna med ut i i skogen och springer, men nåt gym blir det inte förrän hon blir myndig. 

Positivt dock att det triggade igång dotterns hunger ordentligt, och att hon kommer att sova gott inatt. 

Så här ser det ut i sminket. En Kaka bakifrån.

20130301-184028.jpg

20120823-225006.jpg 20120823-225018.jpg
Nioåringen har slutat bita på naglarna. Det krävdes Stopp & Väx och lite jävlar anamma i ett par veckor (och en dataspelsmuta), sen gick det. Nu leker vi med färger och frihandsmålning på naglarna. Hon fick Union Jack och jag själv fick… Ja… Någon form av modern konst på nagel.

Nyklippt.
Försökte kapa luggen själv, vilket resulterade i att jag tvingade iväg mig själv för akut klippning. Jösses. Att man aldrig lär sig…

Jag ger gärna komplimanger när jag är ute på lokal och fått nån öl eller två innanför västen. Killar eller tjejer spelar ingen roll, är man vacker ska man få höra det. På väg hem från den sena konserten inatt imorse, såg jag en väldigt ung och väldigt vacker man på spårvagnen. Jag var bara tvungen. Missförstå mig rätt, jag har absolut inga baktankar när jag kläcker ur mig såna saker, jag blir bara överväldigad av skönhet ibland. Och där satt han, med två kompisar; en kille och en tjej. Långt, mörkt hår, en antydan till dreads, och klädd i kläder med hippietouch. Vi gick av på samma hållplats och jag gick fram till honom och sa: ”jag bara måste säga det: du är det vackraste jag sett på hela kvällen!”. Så, inget mer. Ett leende bara, ett förvånat tack brukar bli resultatet, och man hoppas att man gjort någon glad. Nu såg denne uppenbarelse på mig och svarade med ett stort leende: ”Och du är det vackraste jag sett på hela året!”. Jag ville säga till honom att min replik faktiskt inte sas för att få en motkommentar, men jag blev alldeles för överrumplad. Och smickrad, måste jag såklart erkänna.
Det bor trevliga människor i Göteborg.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 32 074 hits
Annonser