You are currently browsing the tag archive for the ‘artister’ tag.

Procent hit och dit. Och kluriga juridiska formuleringar som ger myror i huvet. Varför ska det vara så krångligt att läsa avtal? Tur att man har vänner som kan hjälpa till att räta ut frågetecknen och ger pepp och stöd. Tur också att motparten kan ännu mindre än jag själv.

Iiiiiiiiiiiiiiiii!

Kärleken spirar. Det pirrar i hela kroppen och jag är troligen en pina för min omgivning, särskilt min käre make, eftersom jag inte kan sluta t-j-a-t-a om mina nya killar. Igår träffade jag ena hälften av bandet, vi snackade ganska länge och jag har just skickat iväg managementavtalet för granskning.
Jag får hålla mig hårt i bordskanten för att inte lägga upp saker på fejjan eller på twitter men jag tänkte försöka göra det här strategiskt och bra. Professionellt, liksom. Vi får se när vi skriver under och kör igång på riktigt. Jag vill att allt ska vara rätt, undertecknat, godkänt och klart innan vi tar det stora steget.
Under tiden fortsätter killarna att droppa små mail med glada tillrop och positiva saker som händer kring bandet: folk som lyssnar och gillar, engelsmännen som tar andrasingeln till sitt hjärta, hur media i England gör inlägg på twitter och hyllar låten – jag har positivt pirr i hela kroppen!  Jag tror faktiskt inte att jag känt så här tidigare, jag har varit positiv till många av mina projekt men aldrig på det här sättet. Imorgon ser jag dem live för andra gången. Till det giget tar jag med mig ord från tidigare idag, en tidigare kund/artist som berättade att han och hans band ska ut och turnera som förband till ett stort, amerikanskt band i höst, samtidigt som dom planerar att släppa sin fjärde platta. Jag nämnde inte något om mina nya planer för honom. Men han berättade att hans band och deras (kvinnliga) manager gick skilda vägar tidigt i somras. ”På slutet var det som att hon bara gillade att hänga med killarna i bandet och dricka vin”. I samma ögonblick han yttrade dom orden, tog jag ett beslut – en sån manager kommer jag aldrig att bli!

Bra. Tack.
Nu börjar det röra lite på sig bland förfrågningarna. Nytt projekt igångsatt idag och ytterligare ett kan vara på väg in, gällande ett band som jag tror kan vara intressant och ge lite eko i media. Det är ett tyskt band som har sålt över 1 miljon plattor worldwide och skulle nog kunna appellera på lite intervjuer. Ser fram emot att få prata med deras brittiske representant.

Och om en liten stund ska jag gå på konsert i Globen. John Legend. Det blir en skön avslutning på den här gråa och regniga dan.

Yohio hamnar i medias hetluft allt oftare. Till viss del tror jag det handlar om att han inte är tränad att möta media, och att de runt omkring honom inte heller är det. Sedan tror jag också att vissa tror att artister alltid förväntas vara trevliga, och att man på något vis tycker att en artist är allmän egendom, bara för att man varit med i TV eller synts offentligt mycket.

Förstår faktiskt inte riktigt problematiken och ‘gnället’ i den här senaste historien: Yohio har anvisats en tid i ett köpcentrum, som centrumledningen basar över och är arrangör för, troligen i samarbete med någon butik i köpcentrumet. En timme där han framförallt ska prioritera att signera saker som fansen köpt. Det är absolut inget ovanligt förekommande, sist jag var med om en signering (med två erfarna och långvariga artister) var det precis likadant. Jag ser framför mig hur rubrikerna hade sett ut om han prioriterat de som ”bara” vill ha en autograf på papper. ”Jag köpte en jättedyr skiva men jag fick inte ens en autograf, det stod en massa före mig i kön med papperslappar som han skrev på istället!”. Om det finns tid över efter den officiella signeringen, brukar artister självklart skriva autografer till alla, men står det 300 personer i kö med en nyköpt CD i näven, är det rimligt att det finns någon sorts prioritetsordning. Och efteråt vill artisten inget annat än att gå och marinera kropp och händer i handsprit. Dom är ju inte mer än människor…

Men varför gör jag det fortfarande: säger ja till projekt fastän magkänslan skriker ‘neeej, flyyy’!?
Nu har jag gjort det igen. Sa ja till ett projekt för vänskaps skull: i princip noll i ersättning men snabbt avklarat, typ ‘en dags jobb bara’. Haft kontakt med det lilla skivbolaget och vi är överens om dealen. Idag ringde artisten och var sjukt peppad över allt jobb som ska göras; press, radio, tv, turnépromotion. Vips hamnade jag i en synnerligen obekväm situation där jag skruvade på och slingrade mig som en mask och pratade i vaga ordalag om vad skivbolaget gett för budget och förutsättningar. Fattar såklart hans sits, han är så sugen på att ge ut platta efter den stora tv-exponeringen han haft och vill såklart utnyttja den. Men bolaget är inte alls inne på samma tankar, åtminstone inte förmedlat till mig.
Tröttsamt.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Här skriver jag, och tar själv ansvar för det jag skriver.

Statistiknörden

  • 31,313 hits