You are currently browsing the tag archive for the ‘Gala’ tag.

”Nästa år åker jag inte”. Det är sammanfattningen av årets gala i Göteborg.

Det här är tyvärr en gala som tappat sin glans ganska rejält, eller också är det jag som verkligen börjar bli gammal och grinig. Det är snyggt, absolut, inget snack om den saken. Men det är halvlama uppträdanden som inte når ut i arenan (och knappt ens ur rutan har jag förstått). Det är dåligt med folk, både i arenan och på efterfesten. P3 Gu1ds efterfest  var Festen som alla såg fram emot på året, utöver Grammisgalan. Nu har det utvecklats  till att skivbolagen arrangerar sina egna efterfester runt om i Göteborg dit alla artister, bolagsfolk och till och med P3-folket drar efter att man ätit gratismaten. Kvar står vi som inte riktigt hängt med i den utvecklingen. Bara förra året var det världens drag på efterfesten på hotellet, fullt med folk överallt – övervåning, undervåning, lobby, sviter osv. Den här gången ekade det tomt och ödsligt i baren och foajén och det snackades hela tiden om att dra ut på stan, till den-och-den-festen. Jag kan nästan tycka att det är en liten skymf mot den arrangerande radiokanalen – ”tack för priserna, tack för exponeringen av min musik men er fest är inte tillräckligt cool att vara på, så nu fixar vi vårt eget.”

Nåväl. Eftersom jag dricker igen, blev jag lite lätt på lyset. Min käre adept var som en kalv på grönbete och väldigt hyper över att hans program ligger etta på Sveriges Radios lista över nedladdade podar/program och lite överrumplad över att folk börjar känna igen honom på stan. Lite trevligt häng hade jag såklart och kom väldigt sent isäng. Och jag kan avsluta med en annan klyscha – ”borta bra men hemma bäst”….

Annonser

På väg till P3 Guldgala. Igen.
Eftersom jag, dom senaste gångerna jag varit där. inte tyckt det varit så jättespännande  (och det beror till största delen säkert på att jag börjar bli till åren) så är det kluvet att åka. Den här gången gör jag det mest för att jag representerar. Min unge adept är ju mitt uppe i sitt etablerande av sig själv på nämnda kanal och behöver synas och visa upp sig. Och ska han göra det, behöver jag göra det. Och eftersom jag inte tänkte gå på Grammis i år (heller), känns detta som ett bra tillfälle att träffa branschen och mingla. De flesta skivbolag och deras representanter är här.

Lyckades boka in mig på ‘fel’ hotell. Ville spara några hundralappar och inte bo på det jättedyra hotellet där artister,  P3-folk och musikbranschfolk bor utan ta det som i princip ligger vägg i vägg. Men jag bokade fel och hamnade nere vid Ullevi istället. Men skitsamma, det är inte speciellt långt att gå och bara raka spåret, så jag står ut. Nu sitter jag här i lobbyn, har ett par timmar att slå ihjäl och tänkte nästan försöka lägga mig och vila en stund.

Sitter och tittar på P3 Guld-galan. Jag är inte där. Jag hade nog kunnat åka, men sambon är på mässa i Frankrike, och jag kommer snart att vara bortrest flera dagar när Melodifestivalen drar igång, så jag är hemma istället och myser med åttaåringen. Inom parentes måste sägas att hon inte myser speciellt mycket med just mig idag, dock. Vi körde vårt race igår, d v s somnade i soffan i de skälvande slutminuterna av Let’s Dance. Idag har hon två kompisar på övernattningsparty och jag är mest betjänt, hushållerska och finansiär. Nåväl. Det gör jag så gärna.
Nöjer mig som sagt med TV-sändningen av P3 Guldgalan, Grammis sitter fortfarande i kroppen så det hade blivit lite mycket med en storfest till så tätt inpå.

Galan är sådär, va? Även om nu Oskar Linnros gjorde väldigt fint ifrån sig i ”25” alldeles nyss. Över lag är artistuppträdandena bra, men presentatörerna och mellansnacken är riktigt dåliga. Det är svårt att göra TV av radio också, dom har inte riktigt lyckats med produktionen. Många kameror, men tragglig produktion. Och är man inte trött på ironi och när folk driver med annat folk? Det är jag. Väldigt, väldigt trött. Jag älskar när människor är snälla mot varandra, på riktigt.

I måndags hamnade jag hastigt och lustigt på Grammisgalan. Blev i sista sekund inbjuden av en kund och jag är inte den som är den. Det är klart att jag ville gå. Och  jag är glad att jag gjorde det.

Galan inleddes med lite fördrink och musikquiz på kundens kontor. Därefter begav vi oss till Kungliga Operan och gjorde entré på röda mattan. Vi togs emot av 1700-talsdressade värdar och värdinnor och sen började det stora hälsandet. Hej här, hej där, nämen tjena här och nämen tjena där. Det är riktigt kul att stöta ihop med gamla kolleger och branschfolk som man inte sett på länge.  Roligast under minglet var att jag hamnade bredvid Herr He11ström, jag såg honom, hajade till och tittade igen och såg att han gjorde likadant och sen sa vi ”hej”. Jag tror mig vara säker på att vi aldrig träffats tidigare, det kändes stort på något vis. Han verkar vara en hyvens kille, Håkan.

Galan var riktigt, riktigt bra. Eva Dahlgren briljerade som konferencier, musiknumren var otroligt snygga och avslutningen med The Ark och gästartister var en visuell smällkaramell. Med förra årets ”gala” i pinsamt färskt minne som man skämdes över att den ens visats på nätet, satt man den här gången och suckade: ”fan, va snyggt det här hade varit på TV…”.
Jag gillar också när musiksverige bröstar upp sig lite, tar för sig och är lite stolta över att vi faktiskt är så bra som vi är. Dom flesta var uppklädda, nyktra och det kändes högtidigt utan att vara långtråkigt. Mer sånt!

Efterpartyt tog vid där förminglet började. Ett evigt hejande till höger och vänster. Kunde ha stannat längre, men fästmannen ville gå hem. Dagen efter var jag tacksam att vi gick när vi gjorde, annars hade jag mått ännu sämre.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,558 hits