You are currently browsing the tag archive for the ‘Jobb’ tag.

Jösses som den här veckan har rusat iväg! Och grejer har det hänt också, fina grejer som gör att jag känner att jag presterat något riktigt bra.

Bandet jag representerar har fått sitt första ordentliga förbands-gig. Tyvärr är de så många i bandet att det fick bli en bantad uppsättning; dom gör det akustiskt på fyra. Gudarna ska veta att man får hacka i sig och stå ut med mycket som förband. Huvudbandet är det enda som räknas, det är inget betalt och killarna ska vara glada om de får möjligheten att soundchecka. Men, eftersom det är ett utländskt band de ska värma upp för och båda konserterna i princip är utsålda så är det bara att le och se nöjd ut. Killarna får visa upp sig för en ny publik och också testa på hur  det skulle kunna se ut och låta om det dyker upp liknande erbjudanden framöver.

Så, det blir en hel del resande nästa vecka, eftersom både Stockholm och Göteborg står på agendan. (Ja, och så Örebro igen på fredag.) Ingen rast, ingen ro. Det som känns extra skönt är att det är jag som satte dealen. Jag. Inte deras nytillträdde bokare. Och självklart är det ju en fjäder i hatten för mig som manager, och jag kan känna att jag presterar något.

Under tiden fortsätter min unge adept att ösa kärlek över mig. Det är nästan lite otäckt att någons framtida karriär vilar i händerna på en. Och jag har haft en första, liten clash med en vän som är involverad i honom. Hen har hjälpt mig med hans mediaträning och hen har rådgjort med honom kring hur han ska bemöta media och agera i intervjuer. Och efter en intervju han gjorde häromdagen ringde hen mig och sa att han var så missnöjd med intervjun, så ledsen och att hen trodde att den skulle ge effekter på hans relationer med dem han gjorde intervjun tillsammans med. Hen sa: ”Jag tycker du ska ringa honom, han var väldigt ledsen och jag hörde att han höll på att börja gråta. Jag har erbjudit mig att han kan få sova här om han tycker det blir jobbigt ikväll.”. Självklart ringde jag min adept, bara för att upptäcka att han inte var ledsen, bara ordentligt besviken och förbannad. Och jag undrar i mitt stilla sinne hur hen tolkade honom när dom pratade. Och varför hen erbjöd honom att få övernatta där. Jag drar genast öronen åt mig och blir avvaktande. Det ska mycket till innan jag skulle erbjuda någon jag jobbar med och knappt känner en sådan sak. Hur nära jag än kommer den jag jobbar med.

Jag hann med att gå på ett publik-rep också. Lena Phi1ipssons ”Jag är ingen ä1sk1ing” i torsdags. Och om hon säger att hon inte är någon älskling, kan väl jag också berätta att jag inte är något super-fan heller. Men det är ändå roligt att gå på något som jag aldrig hade betalt pengar för att se själv. Dessutom ska jag erkänna att hon kan sjunga jävligt bra och diggar man henne, är det definitivt värt att se showen.

Det är ju bra att man har ett jobb att gå till när det är ruttet svenskt sommarväder. Om man ändå inte kan ligga på en strand någonstans, få sand mellan skinkorna och bränna kroppen, då jobbar man väl hellre? Nej. Jag är inte bitter. Jag tycker faktiskt så.

Idag har jag förberett pressutskick. Flera stycken. Och jag har varit på ett möte med ett management och en skivbolagsrepresentant. Jag har tittat på nytryckta cd-skivor som ska släppas om ungefär en vecka. Och jag har tittat på det jättesnygga skivomslaget, som akut måste tryckas om för att både fotograf och formgivare har använd en bild där en avslöjande detalj syns, en detalj som skulle ha retuscherats bort innan tryck. Ganska roligt var det, men jag gissar att skivbolaget kunde hålla sig för garv, eftersom skivan snart ska släppas.

Imorgon är det fredag. Då jobbar jag lite till, men troligen från hemmakontoret. Jag gissar att det kommer att regna imorgon också.

Ytterligare en minnesvärd vecka är till ända. Det gick som det gick med resultatet. Ingen besvikelse i vårt team vad jag kunde märka. Detta är ändå en rejäl ny skjuts för artisten, och det märks att han älskar det han gör. Veckan kröntes med en finalfest i bankettsalen på Friends Arena som varade till långt, långt in på småtimmarna. Själv gav jag upp och smet klockan 4, och då var både artisten och ett helt gäng tappra festdeltagare kvar. Det är ju en sak att gå hem sent om man sen får sova ut dagen efter. Men kommer man hem, stupar i säng 04:40 önskar man ju inte gärna att man vaknar strax efter 9. Jag kan inte heller riktigt förstå ATT jag vaknar så tidigt.

Jag vill minnas att jag sa att jag nog gärna skippade Mellojobb i år. Så blev det inte. Och jag är både glad över att det blev så, och ytterligare ett gäng erfarenheter rikare.

OBS: Vill du använda någon av bilderna, fråga först! I will go whoopie on your ass om du tar utan att fråga.

Hotel EntranceTänk vilken tur ni har som får följa med mig till Napa Valley, när jag åker dit med mitt band! Det är så spännande så jag nästan kissar på mig! Det är så mycket i mitt liv och hur jävla hårt jag jobbat som gör att jag känner mig så värd att åka hit. Jag kommer att njuta av varenda sekund! Och jag ska dricka Napa Valley rödvin så det sprutar ur örona. Det där sista stämmer inte riktigt, men det kändes som något jag borde säga när jag åker till vindistriktens mecka i Kalifornien.

Snart nytt år. Sett i backspegeln hamnar känslorna mellan melankoli och lättnad. Jobbmässigt har det varit turbulent, efter långt och moget övervägande bröt jag upp med kollegan. Med facit i hand ser jag ju att det var det enda rätta att göra. Jag är glad att vi fortfarande är goda vänner och jag hoppas det kommer att lösa sig för henne arbetsmässigt.
Privat går maken och jag in i vårt fjortonde år tillsammans – det är faktiskt inte riktigt klokt, eftersom det känns som om vi blev ihop häromdan. Även om han ibland (och jag med stor sannolikhet honom) går mig på nerverna kan jag inte se mig tillsammans med någon annan.

2015 kommer att bli spännande. Jag bara vet det.

Söndag. Har haft ett par möten den här veckan med potentiella kunder. Vi får se vad det ger.
Det är konstigt att det är mer utmattande för skallen att ha ont om jobb än det är att vara inne i en stressig period i arbetslivet. Det är mer psykiskt påfrestande att gå och noja över hur det ska bli, vad som händer om jag inte… Förhoppningsvis börjar jobben trilla in vad det lider, och det behövs verkligen så lite för att jag numera ska klara mig. Jag lovar härmed att fortsättningsvis inte klaga när jag har mycket att göra. Det är definitivt inga problem som känns jobbiga.

I mitt jobb mailar jag mycket. Jag tror faktiskt att jag mailar mer än vad jag pratar i telefon. Det är så det funkar i media- och pr-branschen nuförtiden. Ingen vill prata i telefon. Tiden är för dyrbar för det. Man mailar. Och blir bortprioriterad eller uppgraderad i mailkorgen, beroende på hur intressant produkten man arbetar med är, eller hur bra och intressant pressrelease man skrivit.
En sak som jag märker, är dock allt jäkla spammande. Det kommer mail från höger och vänster, som jag inte vill ha eller är intresserad av. Jag har aldrig anmält mig till deras jäkla nyhetsbrev, och jag vill inte ha deras mail. Och samtidigt undrar jag om journalisterna och mediafolket som jag mailar mer eller mindre frekvent, tänker likadant om mig?
Jag ska verkligen ta mig en funderare på hur jag formulerar mina mail framöver.

Snart börjar det igen. Slitet och släpet. Hela hösten ska det fortgå. Just idag känns det tungt att ha det framför sig, men vi får hoppas att det kommer lite roliga projekt längs vägen, så att jag blir lite pepp.

Har inte hört något om jobbet jag sökte. Jag tror att jag skåpats ut av någon yngre förmåga. Inget som förvånar mig alls, om jag ska vara ärlig. Det är klart man väljer någon som är billigare att avlöna och lättare att forma. Har mailat för ett besked. Vi får se vad svaret blir.

Och imorgon har jag mitt första möte för hösten. Tyvärr inget sådant som kommer att resultera i någon form av uppdrag för mig. Detta är tvärtom – en tidning vill presentera sin publikation och sälja annonsplats. Trots att jag redan i telefon sa att jag inte är den som håller i varje uppdrags annonsbudget insisterade man på ett möte. Så, come on då.

Innan mötet ska jag gå och få någon form av behandling för min tennisarmbåge. Har gått och dragit med detta sedan början av juni nu. Satan, så ont det gör, trots att jag vilat från allt vad golf heter under fjorton dagar. Jag gissar att golfsäsongen kan vara över för i år. Det gör egentligen ingenting, för jag har ändå uppnått målet jag satte för den här säsongen – d v s att komma ner till officellt handicap.

radio stockholmSpenderade delar av gårdagen i sällskap med mannen till höger. Vi gjorde radio och intervju för TT. Ja, alltså inte jag, utan han. Jag var bara nån slags blindtarm vid sidan, försökte se till att allt gick rätt till. Som om det inte skulle gjort det utan mig? Den killen har rutin, om man säger så. Full koll! Efteråt gick vi till Elverket och käkade en vansinnesgod caesarsallad med halstrad tonfisk. Egentligen var det min fastedag igår, men det fick tyvärr stryka på foten. Ikväll går vi och ser honom i R0ck 0f Ages.

Idag är det fredag. Känns skönt.
Kylan börjar krypa inpå kroppen. Jag kan inte säga att jag ser fram emot de kommande månaderna. Jag är en värmemänniska. Jag klagar sällan över värme. Jag fattar inte hur folk kan gå en hel vinter och vänta på våren, värmen och sommaren. Och sedan, vid första riktigt varma dagen börjar klagandet. ”Åh, det är alldeles för varmt!”. Jag välsignar varje dag med sol och värme. Vi har väl inte så mycket av den varan att vänta den närmsta tiden. Och ingen utlandsresa står på agendan. Men på tal om resa. Nästa vecka ska till Mora. En liten släppfest är på gång. Och blev upplyst om att jag nog borde sätta vinterdäcken på bilen innan. Så, ingen återvändo tydligen. Vintern är här.

Snart möte. Går in i mötet med tanken att framföra: ”är promotion verkligen vad du behöver?”. Snacka om att skrämma bort kunden. Men jag tänker vara obarmhärtig och jävligt rak från och med nu. Berätta om dina mål och visioner, ska ska vi se vad vi kan göra för dig.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,425 hits