You are currently browsing the tag archive for the ‘konserter’ tag.

 01276d391abe84d8277b153f7949641c000eb0517b 01fa4ed8c24c6b7ad098112921e4d9a44cc4811f38

I lördags var jag på konsert. Jag fick hänga med min kompis Kerstin och se Pharrell Williams i Globen. Kerstin är en sån där VIP, som får biljetter till nästan allt hon vill se. Hon lägger musiken i vår största nationella, icke kommersiella radiokanal och alla vill hålla sig på god fot med henne.
Vi gillar varandra, Kerstin och jag. Hon är några år äldre än jag, men vi delar kärleken till musiken och har samma kärva typ av humor. Jag blir glad när jag får följa med henne på grejer, och hon brukar hänga med när jag har saker också.

Konserten var bra. Inte det bästa jag sett, och jag har inte någon djupgående koll på hans musikkarriär, mer än de senaste hitarna han släppt. ”Happy” är jag rätt trött på vid det här laget. Då är den här bättre: ”Come get it bae” (där han låter nästan som min stora idol Prince i fornstora dar). Sen hade jag ju glömt bort att han har ”Get Lucky” och ”Lose Yourself To Dance” på sitt samvete också, och som gjorde att Daft Punk fick stora hits. Sen körde han ”Drop it like it’s hot” som han gjorde med Snoop, och ”Hollaback Girl” med Gwen Stefani. Kändes lite lustigt att höra honom göra låtar som blivit stora med andra, men det funkade. Att turnéns kvinnliga dansare var sponsrade av adidas, var inget dom stack under stol med. Deras dansdress var prydligt försedd med stor logga, så att alla i Globen skulle kunna se. Det som kändes allra mest bisarrt var annars när Gudrun Schyman kom upp på scen. Pharrell har ju blivit anklagad för att vara sexist och kvinnofientlig, och här såg han väl ett klockrent tillfälle att försöka tvätta bort den stämpeln. Det var dagen före valet, och själv kände jag att det där med valpropaganda stod mig upp i halsen, så jag kan nästan förstå dom som faktiskt buade när hon presenterades. Stackars Pharrell förstod säkert ingenting – det är väl klart att alla är feminister! Han har ju ingen möjlighet att se hela vidden av Fi’s politik. Tyvärr jämställer många amerikanska män feminism med att behandla en kvinna med silkesvantar och sätta henne på piedestal. Jag tror han faller mer i den kategorin. Men, han verkar ändå vara en rar pojk, Pharrell. Och musik, det kan han ju göra.

Annonser

Klarade mig. Blev inte sjukare och missade definitivt inte Håkan Hellström. Glad över båda dessa faktum, men allra mest över konsertupplevelsen.

Alltså, det är nåt visst med den mannen. Han är nog det närmaste nån slags mini-Springsteen vi kan komma i artist-Sverige. Hans konserter har allt: eufori, dans, allsång, närvaro och känsla utöver vad någon annan artist kan ge. Och den gamla klyschan, ”han kan ju fan inte sjunga”, den kommer verkligen på skam när man ser honom live. För sjunga, det kan den killen! Ibland är han Prince, ibland är han Bono eller Springsteen, ibland är han värsta James Brown-wannabeen. Hans sånger och fraseringar tar inte alltid utstakade, raka vägar men falskt är det aldrig. Men alltid, alltid från hjärtat. Man känner hur han menar vartenda ord när han sjunger.
Och så allsången. Publiken som hängivet sjunger varenda låt, hela tiden. Så fort Håkan tystnar, fyller publiken i orden. Vore jag herr Hellström, skulle jag nästan bli lite rädd däruppe på scen. ”Vad skulle inte den här publiken kunna göra för min skull?”. Vilken makt! Och Håkan Hellström gör det så vackert med den där makten: han predikar sina lärjungar att älska, dansa och sjunga, som om det inte funnes någon morgondag.

Jag såg honom live senast för dryga 10 år sedan, och det kanske är tur att det inte blir så ofta. Man dör en smula varje gång.

DSC00144

Fina, fina Staffan bjöd på två låtar till födelsedagsbarnet

DSC00138

Johan och Janne in action

DSC00146

Födelsedagsbarnet själv var inte nödbedd utan gjorde också ett par inhopp

Ute på lokal igår. Det var inte igår, om jag säger så.
Det som fick mig ut i vimlet en stund, var ”Sveriges svar på R0d St3w4rt” som firade sin 40-årsdag i glada musikaliska och andra vänners lag. På scen stod bl a herr He11str4nd och två herrar från en tidig konstellation vid namn Str!ndbergs. Det dom två sistnämnda bjöd på var gammalt för vissa, men nytt för mig. Och jag tyckte minsann att det höll än idag – om än lite ringrostigt, kanske.

Det blev en trevlig kväll. Inte alls speciellt sen och definitivt ganska oblöt (även om den goda bålen var fin och lite lömsk sådär som bål brukar vara).

Nu är det gräsänke-blues i fem dagar eftersom den gode Sambon åker på musikmässa i Alicante. Där kommer han förmodligen att förvandlas till Den Onde Sambon. Dom där mässorna har en tendens att inverka menligt på hans späda lekamen och göra honom vild, galen och en duracellkanin av stora mått. Må så vara. Jag slipper ju se på. Men det synd om spanjorerna…


Bandet, dessa strålande musiker, repar med Sv4nte.
Killen är runt 70, om inte över, men jäklar vad han levererar!

Och konserten – behöver jag säga att den var helt grymt bra!?
Den kör vi i repris runt julen 2009.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,556 hits