You are currently browsing the tag archive for the ‘mamma’ tag.

Mamma mår bättre, tack och lov. Har hälsat på henne idag och ser att färgen börjar komma tillbaka i ansiktet. Inflammation på tjocktarmen sa den unge – och skitsnygge, mörke – läkaren idag. ”Neeej, jag gillar inte honom”, väste mamma. ”Han är så jädra dryg!”. Eftersom man gärna vill bli av med patienter som inte är akut sjuka lutar det åt att mamma får åka hem om en dag eller två, trots att hon egentligen inte vill förrän hon får i sig fast föda igen. Samtidigt blir man fan inte friskare av att ligga där. Deprimerande syner överallt. Och hennes skyhöga värden är på väg att stabiliseras, så jag röstar på att hon ska åka hem.

Pratat med mamma. Det kommer nya bud efter skitröntgen. Bilderna ser lite ”diffusa” ut, vad det nu betyder, och genast börjar man bli lite orolig igen. Nu har man börjat prata om en infektion in tjocktarmen. Man har frågat om hon ätit kyckling och ska analysera det hon lämnar efter sig i pottan. Hon har blodig avföring och går ofta på toan nu. Pratar om att flytta henne till annan avdelning och har gett henne eget rum och toalett, för att undvika eventuell smitta. Va’ fan! Och så tar dom nya prover, som dom måste ha svar på innan man kan gå vidare. Den ena doktorn säger ‘kortisonbehandling’, den andra säger ‘absolut ingen kortisonbehandling’. Och själv sitter man han och önskar att dom bara kunde gå vidare, utreda mer: sätt igång, liksom! Det är min mamma det handlar om!

Mamma ligger på sjukhus. I samma sekund som man får det beskedet rusar det tusen miljarder tankar genom huvudet. Och så får man veta: vansinnesont i magen, kräkningar, ingen aptit. Hög sänka (som det inte ens heter längre, det heter CPT eller nåt annat konstigt), dåliga njurvärden (KREA heter det på doktorsspråk). Att sen möta sin mamma i en sjukhuskorridor, med en droppställning som enda sällskap och med trött och medtagen blick – det gör ont i hjärtat.
Troligen handlar det om divertiklar, som hon besvärats av tidigare. Eller en brusten blindtarm. Igår när jag lämnade henne, skulle hon iväg på skiktröntgen, och lite senare idag vet vi mer.
I det här läget känns det som om ordet ”bara” är skönt att få använda. Trots att hon har jätteont, får en massa morfin och mår jävligt illa, går det förhoppningsvis över med rätt behandling. Det är ‘bara’ divertikulit.

Tänker att mitt eget fastande två gånger i veckan nog är en bra förebyggande åtgärd för att inte gå samma öde till mötes. Trots att jag inte gått ner många gram, knappt ett enda, ser jag många fördelar med att fasta. Och jag mår bra av det.

Firat min fina mamma på 71-årsdagen idag. Känt mig trött och out of focus. Så fort jag satt mig i en soffa eller på en stol har jag börjat klippa med ögona.
20120606-212918.jpg

20120606-212929.jpg

20120606-212947.jpg

20120606-213001.jpg

20120606-213019.jpg

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Här skriver jag, och tar själv ansvar för det jag skriver.

Statistiknörden

  • 31,326 hits