You are currently browsing the tag archive for the ‘Media’ tag.

Hur orkar tidningarna?
Jag inser att jag håller på att tjata hål i huvet på mig själv, men hur fan orkar dom göra rubriker av det som folk skriver om på twitter och facebook? Följer man bara ”rätt” kulturfolk och en klick ”kändisar” så har man med råge dagsbehovet av löpsedlar och braskande rubriker, och det stormas och chockas hela tiden. Bara håll koll på vad som trendar på twitter, så har du full koll.
Det är Det är fan inte underligt att vi inte får bukt med mobbing och utfrysning – det är kontentan blir av det, varje dag.

Nu senast var det läkaren i Nyhetsmorgon som fick på skallen för att han var så brunbränd. Han måste helt plötsligt uttala sig till höger och vänster och försvara sig. ”Varför är han så brun?”, ”Hur fan ser han ut?”. I en rubrik kallas han till och med ”solläkaren”.

Återigen – jag tycker det är för djävla sorgligt och rätt usel journalistik.

Mötet med den potentiella kunden gick bra. H*n och jag var rätt eniga om att branschen är i fullständig gungning, inget ser ut som det gjorde för 5 – nej inte ens för 2 – år sedan, och att det är svårare än någonsin att nå ut genom det groteska brus som vi varje dag utsätts för i media och i samhället i stort. Det är därför artister, konstnärer, författare ”viker ut sig” mer än någonsin. Det gör en synlig och man kan utnyttja dom 15 minuter man får, fölänga det till eventuellt en halvtimme.
Ingen går säker. Det spelar ingen roll din senaste skiva, bok eller film för fem år sedan var en formidabel succé. Du är glömd och du får kämpa som fan för att bli ihågkommen igen, du blir ifrågasatt och bedömd och eventuellt slängd på sophögen. Och så: ”äkta”. Det är det nya kram-ordet i media – det ska vara äkta, annars är det inget värt. Äkta är snart lika urvattnat som ‘respekt’, eller ‘kränkt’. Äkta är bra, men så jävla missbrukat. Det känns helt enkelt inte äkta längre.

Jag hann inte mer än att skriva det där inlägget om svensk sladdertacks-journalistik innan jag upptäckte att Aftonb1adet har premiär på en ny webkanal. ”För dig som älskar skvaller”…
Suck, säger jag igen. Dubbelsuck.

Johan Croneman på DN skriver om att web-TV verkar vara ‘da’ shit’.
När vanlig TV blir allt mer slätstruken och mainstream och slår knut på sig för att inte förarga eller stryka mothårs, poppar web-tv-kanalerna upp som bättre alternativ. Jag ser gärna en utveckling där, och gärna någon som vågar sticka ut. Precis som vem som helst kan spela in en skiva idag (även om h*n kanske hade levt lyckligare om h*n låtit bli), kan säkert vem som helst skaffa en hyfsad web-tv-utrustning och börja sända TV. Jag ser nog helst inte det scenariot – alla kan inte bli lysande stjärnor – men det finns oändligt mycket talang. Det gäller bara att upptäcka den.

Talade nyss med en journalist som påpekade att hans bransch just nu går igenom en förtroendekris. Det publiceras nyheter om cyklister som blivit tagna för fortkörning och stora skådespelare som varit på blixtvisit i Sverige, utan att man kollar källa och trovärdighet i nyheterna. Man publicerar blåögt att som kommer i ens väg, bara för att det är en bra story. Jag är beredd att hålla med.

Visst, på håll, stående i ett publikhav hade jag säkert också gått på det, men så här i närbild vete tusan om jag hade köpt det? Och du?

Skånska Dagbladet har videobilder på ”Jack Nicholson”. Kika här!

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,425 hits