You are currently browsing the tag archive for the ‘naprapat’ tag.

Jag vet inte om det är det eviga flängandet hit och dit, rädslan för att flyga i kombination med ett fullkomligt blomstrande uselt golfspel som gör att min rygg fullständigt tackat för sig och lagt ner verksamheten. Har varit förskonad från rygg- och nackont under semestern men idag var jag hos naprapaten, efter att ha drabbats av något slags låsningsrelaterat migränanfall igår. Det sprängvärkte i precis hela det stackars lilla pratkvarnshuvudet. Det blev kulmen på ungefär två veckors spänningshuvudvärk, onda höfter och ett evigt gnällande från yours truly. Jag fick åtta noggrant satta akupunkturnålar och massage som inte direkt präglades av behaglighet och varsamma, mjuka händer. Slutligen la h*n sig i princip över mig och lossade på låsningen i bröstryggen. Inte ens det var särskilt behagligt, trots att h*n faktiskt är ganska tjusig. Jag ska tillbaka på torsdag igen. Det känns som om h*n lyckades mjuka upp en del väldigt spända muskler och låsningen är i princip borta. Har fått en bra rörelse som jag ska försöka göra minst två gånger om dagen. Och i tidningen Må Bra hittade jag ett träningsprogram som jag ska försöka sätta igång med imorgon. Det är ett core-program, d v s ett som ska stärka framförallt bukmuskulaturen. Sen är det nog så att jag får lov att vila från golfen resten av säsongen. Eller också bli ungefär en miljon gånger bättre på att stretcha, tänja och ta hand om kroppen efter golfen. Jag gillar verkligen att spela, men när kroppen pajar ur varken funkar spelet eller är det speciellt roligt att utöva det. Det finns ett vedertaget begrepp på sjukhusmottagningar runt om i Sverige för såna som jag. Jag vet, eftersom jag själv varit med om att skriva in begreppet i en hel del patientjournaler i min ungdom. SVBK heter uttrycket. Ni kan härmed börja kalla mig ‘sveda-, värk- och bränn-kärring’.

Annonser

011890a59d36b0eee291c43a54b42c964851f74877Testar lite nya grejer här, bara för att chocka igång kroppen ordentligt inför hösten.
Min tennisarmbåge håller verkligen på att knäcka mig och jag varken kan eller vill egentligen inte äta mediciner. Dels ger Pronaxen mig nästan magsår, och dessutom gillar jag inte heller att stoppa i mig preparat, även om det så bara är Alvedon och Ipren.
Så nu är nya grejen naprapat. Jag har i fyra års tid gått till kiropraktor och hur duktig hon än är på att ta hand om mina låsningar i bröstrygg och nacke, så kommer de ju alltid tillbaka hela tiden. Inte heller får jag några direkt konkreta råd och tips på vad jag ska göra för att undvika att låsningarna kommer tillbaka. Det är mest ”jo, men träning är bra, träna ordentligt”. Det känns som om jag hela tiden måste fråga vad jag kan göra, istället för att kiropraktorn säger ”gör så här!”. Eller också har jag kanske slutat lyssna? Det är som ett längre förhållande, där det partnern säger inte riktigt går in, för att man inte är tillräckligt uppmärksam…
Så – nu har naprapaten fått komma till tals. Hon har gått igenom min rygg, mina axlar och min nacke och fått hela min bakgrund berättad för sig. Hon har känt och klämt, tryckt och knådat. Inte knäckt, så som kiropraktorer gör. Tennisarmbågen fick sig en ordentlig omgång också, och dessutom satte hon 4-5 akupunkturnålar i armen. Då var jag alltså av med akupunktur-oskulden också!
Tillbaka ska jag om 7 dagar, för att gå igenom ytterligare lite saker som hon direkt kände behövde åtgärdas.
Och så ska jag träffa en PT och få ett träningsprogram, specialanpassat för golfen, för det finns ju ingen chans i världshistorien att jag ger upp den! Det gör jag inte förrän armen ramlar av.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,834 hits
Annonser