You are currently browsing the tag archive for the ‘party’ tag.

Ja, jäddrar vad man kan hinna med på bara två ynka dagar, utan att ändå känna att man på något sätt bränt ut sig.
Lite golf, lite städning, en konsert med förfest-mingel, lite mer städning, en födelsedagsfika och så avslutningsvis lite egen pizza-tillverkning. Nu väntar strax ett litet jobbmöte på telefon. Sen ska jag bänka mig i valvake-soffan ett tag. Trots att en redan nu kan gissa utgången är det ändå ganska spännande. Låt oss bara hoppas att kvällstidningarnas kampanj gentemot SD har fått några att ta sitt förnuft till fånga. Tyvärr tror jag de kommer att få stort genomslag på vissa lokala orter runt om i Sverige och ojojoj, vad de som placerat dem där kommer att få ångra det när dom inser vad dom gjort…

Sitter och tittar på P3 Guld-galan. Jag är inte där. Jag hade nog kunnat åka, men sambon är på mässa i Frankrike, och jag kommer snart att vara bortrest flera dagar när Melodifestivalen drar igång, så jag är hemma istället och myser med åttaåringen. Inom parentes måste sägas att hon inte myser speciellt mycket med just mig idag, dock. Vi körde vårt race igår, d v s somnade i soffan i de skälvande slutminuterna av Let’s Dance. Idag har hon två kompisar på övernattningsparty och jag är mest betjänt, hushållerska och finansiär. Nåväl. Det gör jag så gärna.
Nöjer mig som sagt med TV-sändningen av P3 Guldgalan, Grammis sitter fortfarande i kroppen så det hade blivit lite mycket med en storfest till så tätt inpå.

Galan är sådär, va? Även om nu Oskar Linnros gjorde väldigt fint ifrån sig i ”25” alldeles nyss. Över lag är artistuppträdandena bra, men presentatörerna och mellansnacken är riktigt dåliga. Det är svårt att göra TV av radio också, dom har inte riktigt lyckats med produktionen. Många kameror, men tragglig produktion. Och är man inte trött på ironi och när folk driver med annat folk? Det är jag. Väldigt, väldigt trött. Jag älskar när människor är snälla mot varandra, på riktigt.

I måndags hamnade jag hastigt och lustigt på Grammisgalan. Blev i sista sekund inbjuden av en kund och jag är inte den som är den. Det är klart att jag ville gå. Och  jag är glad att jag gjorde det.

Galan inleddes med lite fördrink och musikquiz på kundens kontor. Därefter begav vi oss till Kungliga Operan och gjorde entré på röda mattan. Vi togs emot av 1700-talsdressade värdar och värdinnor och sen började det stora hälsandet. Hej här, hej där, nämen tjena här och nämen tjena där. Det är riktigt kul att stöta ihop med gamla kolleger och branschfolk som man inte sett på länge.  Roligast under minglet var att jag hamnade bredvid Herr He11ström, jag såg honom, hajade till och tittade igen och såg att han gjorde likadant och sen sa vi ”hej”. Jag tror mig vara säker på att vi aldrig träffats tidigare, det kändes stort på något vis. Han verkar vara en hyvens kille, Håkan.

Galan var riktigt, riktigt bra. Eva Dahlgren briljerade som konferencier, musiknumren var otroligt snygga och avslutningen med The Ark och gästartister var en visuell smällkaramell. Med förra årets ”gala” i pinsamt färskt minne som man skämdes över att den ens visats på nätet, satt man den här gången och suckade: ”fan, va snyggt det här hade varit på TV…”.
Jag gillar också när musiksverige bröstar upp sig lite, tar för sig och är lite stolta över att vi faktiskt är så bra som vi är. Dom flesta var uppklädda, nyktra och det kändes högtidigt utan att vara långtråkigt. Mer sånt!

Efterpartyt tog vid där förminglet började. Ett evigt hejande till höger och vänster. Kunde ha stannat längre, men fästmannen ville gå hem. Dagen efter var jag tacksam att vi gick när vi gjorde, annars hade jag mått ännu sämre.

Läs här lite om vad som händer ikväll. Snart börjar jag förbereda mig. När man är så gammal som jag, krävs det några timmar…

Ur musikbranschens eget nyhetsbrev idag, Musikindustrin:
Vissa säger ”skivbranschens firmafest” och har för avsikt att vara elaka. Men de som är på plats på Grammisgalan tycker att beskrivningen snarast är en hyllning till en bra fest. I kväll är det dags för 2010 års version av Grammis på Münchenbryggeriet i Stockholm.

MI har tidigare summerat såväl de första 10 nominerade i varje kategori och därefter de 5 som gick vidare. I kväll kommer så äntligen beskedet om vilka som vinner i respektive klass, liksom några specialpriser. Flest nomineringar har som bekant Thåström och Amanda Jensen med vardera fem vinstmöjligheter.

De får sina priser ur händer på personligheter som Howlin’ Pelle i The Hives, Jerry Williams, Svante Thuresson, Anneli Alhanko, Maria Andersson (Sahara Hotnights), Siw Malmkvist, Annika Norlin, Paolo Roberto, Ebbot Lundberg, Kim Anderzon och ifpi:s ordförande Ludvig Werner.

Kvällens värdinna är Karin Winther som tidigare presenterat Fashion och Hype i Sveriges Television Winther säger till Aftonbladet om sin förfrågan:

– Jag blev jätteglad. Jag ledde Grammisgalans förgala 2007 och 2008. Då tänkte jag att vad sjukt det skulle vara att göra Grammisgalan, det kanske jag får göra när jag är 35, säger hon.

Galan sänds i år inte i någon av de traditionella tv-kanalerna. Däremot så sänds den via webb-TV hos Aftonbladet.se, en ”kanal” som ofta når väl så stora tittarsiffror som de ”vanliga” kanalerna. Fredrik Lindén, programchef för nyheter och nöje på Aftonbladet webb-TV säger:

– Vi är väldigt glada att få bjuda våra webbtv-tittare på en sådan här musikfest. Grammis är Sveriges äldsta musikpris och samlar landets främsta artister.

Artisterna på scenen inkluderar namn som hårdrockande Dead By April, electrosångerskan Name The Pet och brödraduon Lorentz & M Sakarias. Förhandsskvallret talar också om några hyllningsinslag som innehåller några av våra mest bekanta artister.

MI följer givetvis upp Grammis men snabbaste sättet att få samtliga vinnare blir troligen hemsidan http://www.aftonbladet.se och senare http://www.grammis.se.

Lars Nylin

Förbereder mig för en extremt laddad och fullspäckad vecka.
Måndag: styrelsemöte med brf. Budgetgenomgång. Jag som får skrämselhicka och förpassas 30 år bakåt i tiden (matematik, allmän kurs) av siffror.
Tisdag: Releaseparty som nog tyvärr måste strykas ur kalendern. Det behövs göras en viss prioritering.
Onsdag: Hel mediadag med C med allt från omslagsfotografering till TV-medverkan. Kvällen vigs åt Sturecompagniets 20-årsfest. Och ja, det var nog 20 år sedan jag var på Sturecompagniet senast.
Torsdag: Final i musiktävling jag jobbat med. Sju band spelar. Min tinnitus får sig onekligen en körare den här veckan.
Fredag: Konsertkväll på Vasateatern.
Lördag: Barnkalas. Frukostkalas. Känns som världens sämsta idé just nu.
Söndag: Barnkalas, version 2. Släkt och vänner. Kaffe med dopp.

DSC00144

Fina, fina Staffan bjöd på två låtar till födelsedagsbarnet

DSC00138

Johan och Janne in action

DSC00146

Födelsedagsbarnet själv var inte nödbedd utan gjorde också ett par inhopp

Ute på lokal igår. Det var inte igår, om jag säger så.
Det som fick mig ut i vimlet en stund, var ”Sveriges svar på R0d St3w4rt” som firade sin 40-årsdag i glada musikaliska och andra vänners lag. På scen stod bl a herr He11str4nd och två herrar från en tidig konstellation vid namn Str!ndbergs. Det dom två sistnämnda bjöd på var gammalt för vissa, men nytt för mig. Och jag tyckte minsann att det höll än idag – om än lite ringrostigt, kanske.

Det blev en trevlig kväll. Inte alls speciellt sen och definitivt ganska oblöt (även om den goda bålen var fin och lite lömsk sådär som bål brukar vara).

Nu är det gräsänke-blues i fem dagar eftersom den gode Sambon åker på musikmässa i Alicante. Där kommer han förmodligen att förvandlas till Den Onde Sambon. Dom där mässorna har en tendens att inverka menligt på hans späda lekamen och göra honom vild, galen och en duracellkanin av stora mått. Må så vara. Jag slipper ju se på. Men det synd om spanjorerna…

Dagarna går. Bloggandet går på halvfart, medan arbetslivet rusar fort, fort fram. Eskilstuna ena dagen, på kulturell releasetillställning den andra. Medgång ena dagen, motgångar dagen därpå. Det är ju så det är i mitt jobb. Nu har jag blivit bortskämd med väldigt mycket medgång ett tag, så jag blir helt knäckt av motgång. Vissa dagar känner jag att jag gärna sätter mig i kassan i vilken livsmedelsbutik som helst. Och dagen efter kommer ett roligt telefonsamtal eller så lyckas jag övertala någon trevlig journalist att skriva något någonstans. Jag lär mig ständigt nya saker och får mer och mer erfarenhet. Och ibland känner jag att jag inte kan någonting. Sån är nu jag…

Knäckt blir jag också när jag läser feta löpsedlar om pandemier och katastrofer. Jag är ju inte hypokondriker för intet. Undviker dom värsta (läs: Expr3ss3n) och håller mig till dom som fortfarande försöker ger en saklig och objektiv bild, utan att tänka på löpsedlar och lösnummerförsäljning. Det är klart att situationen skall tas på allvar, men riktigt skitskraj är jag inte ännu:
Amerikanska forskare, som forskar på just svininfluensa. konstaterar enligt Los Angeles Times att det virus som nu sprider sig, H1N1, inte är lika dödligt som spanska sjukan 1918. Kanske är det inte ens farligare än en ”genomsnittsinfluensa”. Det gäller, säger forskarna, att sätta pågående influensa i rätt perspektiv – ”vanlig” influensa dödar i snitt 36.000 amerikaner per år, uppger CDC –  den amerikanska motsvarigheten till vårt Smittskyddsinstitut.

Som ett fan av konspirationsteorier far tankarna åt alla håll, också. ”Underligt att det bara är i ett land som det brutit ut så pass allvarligt, med så många döda…”.
Ja, jag kan verkligen sysselsätta mig dom dagar jag sitter hemma, lite småtrött och halvsliten efter en sen men oerhört trevlig kväll.

Prosit!

Så var det över.
Hjärtat är tillbaka i bröstkorgen där det hör hemma. Nerverna har slutat dallra. Champagnen är urdrucken. Huvudvärken dagen efter champagnen är borta. Efterfesten varade till kvart i fem på morgonen, åtminstone för min del. Jag vet fler som vägrade ge upp när jag gjorde det. Jag gick hem på vingliga klackar efter att ha dansat med T!ngel!ng, bedyrat Henri!k D0rsin min kärlek, bedyrat D4nny sexåringens kärlek, och fått en lycko-kyss på munnen av kompositören.
Ytterligare en erfarenhet rikare, massor med nya kontakter i telefonboken och ett minne för livet.
Var vi i Globen, eller var vi i Globen!?

Hur kul det än är att få komplimanger och höra att man ser ”exakt ut som för 15 år sedan”, ja till och med skamliga förslag… Det blir lite… snaskigt till slut… Och man upptäcker att medan man själv vuxit i sin kostym och ökat på sitt självförtroendekapital, så har vissa inte förändrats ett dugg…

Nåväl – en kul kväll var det.

Sitter här med min andra kopp ingefärs- och honungsté bredvid mig (tack snälla Birgitta Å för tipset!). Efter några munnar smakar det riktigt gott… Nej. Jag ljög. Det smakar bara mindre illa.

LK leker hemma hos kompis. LSS har åkt till skidbacken. Allt är upplagt för att jag ska kunna sova en stund, men det funkar fortfarande inte. Tröttheten infinner sig inte. Jag har redan förvarnat familjen om att jag troligen kommer att slockna klockan 7 ikväll. För förkyld eller inte, jag tänker inte missa Grammis… Vi har blivit placerade vid bord 52, och enligt skissen som följde med, är det farligt nära kamera- och tv-vinklar. Ser ni en liten skit med kort hår, bredvid han som sjunger om små, blå fåglar han som testades på Svenskt0ppen för någon söndag sedan, hon som tidigare var kontrakterad till B3rt, och en affärsadvokat – ja, då är det jag. Jag lovar att vinka.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Här skriver jag, och tar själv ansvar för det jag skriver.

Statistiknörden

  • 31,313 hits