You are currently browsing the tag archive for the ‘Pengar’ tag.

Jobbat som en jävla tok hela dagen, ända in i kaklet. På slutet var jag så trött så jag gjorde en del småtabbar, som att skriva fel på både releasedatum och albumtitel i en presstext. Det gick att fixa till per omgående och ingen skada skedd, så det var lugnt, men det visar att man egentligen inte ska jobba så långa dagar.
Efter arbetsdagens slut blev det Linas Barnkassemiddag, som slutade med att vi nu pausar abbonnemanget, gör vår egen veckomatsedel och jämför priserna. Barnet i familjen har nämligen gillat ungefär 3 middagar totalt, av dom 15-20 vi hittills fått hem. Med tanke på hur jäkla klen hon är i maten känns det säkrare att laga sånt vi vet att hon verkligen äter.
Efter middagen blev det genomgång av föreningens ekonomi med en tidiagre styrelsemedlem mellan kl 8 och 10. Nu är jag redo att svimma mig till sömns. Det jobbigaste var att killen vi träffade kläckte ur sig, när han gick, att hans dotter låg magsjuk hemma. Tur att vi inte hade någon närkontakt då – men nu kommer nojan. Galna kräksjukan kryper inpå knutarna. Emetofobikern i mig vaknar.

Ibland lyxar jag till det lite, ”because I’m worth it!”.
Ibland åker jag in till stan; färgar och klipper mitt hår, äter en sushilunch och beställer vinterdäck för sextusen bupp. Lyxa, my ass! Pengarna bara flyger, hit och dit i höstblåsten. Det positiva var att jag får skjuta alla kostnader – ja, förutom lunchen då förstås – på framtiden. Däcken fick jag en bra avbetalningsdeal på och stylingen gick samma väg. Man kanske blir rik, någon gång…

Hade snor varit en lyxvara hade jag också varit en extremt lycklig kvinna just nu. Ungefär 4 kilo (eller räknas snor i liter?) av den varan har nämligen flyttat in i min näsa. Jag visste väl att frotterandet med diverse förkylningssjuka körmedlemmar skulle straffa sig…

”Inga hål den här gången heller!”.
Och 300:– billigare blev undersökningen den här gången. Det hade att göra med någon ny metod, ”vi måste räkna tänder nu, totalt antal tänder och totalt antal hela tänder, och för det får du trehundra spänn i avdrag på räkningen”. Jag fattade absolut ingenting men blev definitivt glad när jag gick till kassan.

Jamen, så skjut mig då!
Jag är så innerligt glad att den här veckan är slut. Det är liksom läge för mig att tagga ner lite nu, känner jag. Jag stressar och gör konstiga saker och har ungefär fyrahundratolv bollar i luften samtidigt. Hela fredagen har jag försökt imitera ett torrt skinn och lämnat affischer, fikat med artist, hämtat tidningar, stressat tillbaka till kontoret, lunchat med artist, packat tidningar och singlar inför ett företagsevent… Dessutom har jag just insett att jag kanske inte har några pengar på företagskontot när vi börjar närma oss månadsslut, eftersom den idiotjävla kunden fortfarande inte betalat sin faktura, trots att han nu är en månad över tiden. Däremot ringer han en gång i veckan och lovar dyrt och heligt att pengarna ska vara på kontot ”innan nästa fredag”. Jag tänker aldrig, aldrig, aldrig, aldrig någonsin jobba med den kunden igen. So help me god!

Det fina är dock att jag har min andra uppdragsgivare som väldigt mycket månar om att jag ska vara glad, pigg och ha råd att betala mina räkningar. Om det skulle behövas har uppdragsgivaren lovat att gå in och täcka upp så att jag inte får minus på mitt konto. Det är fantastiskt, faktiskt och det gör mig så otroligt mycket mindre stressad över pengasituationen.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,429 hits