You are currently browsing the tag archive for the ‘trafik’ tag.
Det kan vara abstinens.
Det kan även vara PMS eller det faktum att jag nu är på väg in i övergångsåldern.
Det kan också vara så att jag i grunden är en rätt tjurig och negativ människa.
Vad det än är så har det gjort att jag gått och varit lite halvirriterad hela dagen. Det var nog själva starten på dagen som la grunden. Nuförtiden händer det ganska ofta att jag tar bilen till jobbet. Det går fort, det är billigare än tunnelbanan (eftersom jag fulparkerar, d v s vägrar betala parkeringsavgift. Istället får jag med jämna mellanrum springa och kika efter lapplisor, men hey, vad jag tjänar pengar!) och jag slipper trängas med smittbärare av allehanda sjukdomar.
Imorse, på Horngatan blev det lite stopp i trafiken vid ett rödljus, när en bil gjorde en sväng och därefter blockerade korsningen. Bilen bakom mig börjar tuta. På mig! Blinka med hellyset och tuta igen. Men varför!? Jag kan inte ta mig någonstans, det står en stor bil framför mig som inte kommer någonstans och jag kan inte köra runt den. Varför tuta på mig?
När vägen är fri igen, ligger bilen fortsatt bakom mig och fortsätter blinka med hellyset. Det finns inte en chans i hela världen att jag genom dessa blinkningar ska kunna förstå vad människan i bilen bakom mig vill förmedla, eller hur? Håller mina hjul på att lossna? Har jag kört över någon? Det var ingen polis, och det var inte det minsta knas med min bil. Jag hade väldigt god lust att tvärstanna bilen och kliva ur och fråga: ”Vad är det du vill?”.
Jag fattar inte. Hur tänker folk?
Eller är det bara jag?
Det är jag som är den där rondellhunden. Fähunden i en rondell. Jag har idag, för andra gången i livet, krockat. Och för andra gången krockat i en rondell. Båda gångerna har det, helt uppenbart, varit mitt fel. Jag kör, för jag tror att bilen framför mig ska göra det. Och så kör jag, rakt in i hans aschle. Så jävla ouppmärksamt, dumt och onödigt. Sånt gör att jag inte ens vill vara kompis med mig själv.
Och så vill jag härmed att vi avskaffar världens alla rondeller.
Jag ska kanske tillägga att det inte blev några personskador. Hastigheten jag var uppe i när närkontakt uppstod var i princip obefintlig. Lite sprucken plast, en front (min) som blev lite tilltufsad och som behöver rätas till. Dessutom höjdes inga röster på något håll. Det var inte direkt någon tvekan om vem boven i dramat var. Däremot skallrade mina knän tio minuter efteråt.