You are currently browsing the tag archive for the ‘TV’ tag.

Nu börjar TV4 trissa upp hajpen inför ”Så mycket bättre”. Jag är ingen trogen följare av programmet, jag tycker att det är på väg att bli urmjölkat och det är ”samma-samma” hela tiden. Det mest intressanta är låttolkningarna, men det övriga kan man snabbspola. Så dyker det upp rykten om att Caro1a ska vara med. Och då pillade jag bort knappen 4 på min fjärrkontroll. Det finns inga kuddar tillräckligt stora att gömma sig bakom längre.
Men hon har en sjujäkla pipa, det kan ingen ta ifrån henne.
Om man nu ska vara lite diplomatisk.

Men vaffan! Jag gillade ju verkligen de två första avsnitten av Så mycket bättre, men nu har jag missat två lördagar på raken, eller är det till och med tre? Det utkristalliserar sig mer och mer att jag verkligen inte är en seriemänniska. Jag kan inte längre ruta in mitt liv efter ”lördagar kl 20:00”, det bara går inte hur mycket jag än försöker. Och jag tycks aldrig heller prioritera det så pass att jag ser det i efterhand. Nästan så att jag önskar att jag blev däckad av en förkylning så jag kunde ligga i sängen och glo på paddan en hel dag. Men då finns ju den här boken som lockar lite extra: Hjort & Rosenfeldt ”Lärjungen”. Det är det första jag läser av duon men redan ett par sidor in i boken kände jag att jag kommer att gilla den här.

Jag står ut ungefär två minuter av Filip och Fredriks Breaking News, sen måste jag byta kanal. Det är nåt med röstläget – de skriker hela tiden, även när dom försöker vara lågmälda.
Dessutom lär jag mig aldrig vem som är Filip och vem som är Fredrik.
Känns dom inte lite passé?

Nu imorse skulle vi haft ett band med i Nyhetsm0rg0n, men tre dagar innan blev vi tvungna att ställa in. Den här veckan har jag till fullo också förstått varför man inte längre har musik på vardagmornar, ja knappt på helgerna längre.
Anledningen är en pågående konflikt mellan fyran och Mus!kerf0rbundet.
Fyran betalar aldrig och har aldrig betalat ut ersättning till de medverkande på mornarna. MF har nu för sina medlemmars räkning tagit fram ett kollektivavtal som i princip säger att varje medverkande musiker ska ha 6.000 kronor i ersättning. Säg då att fyra av fem är medlemmar i förbundet, men att bandet/musikerna inte har något skivbolag som är villiga att betala ut ersättningen, bara ett management eller en distributör. Dom kommer med stor sannolikhet att säga ”nej, vi kommer inte betala för att ni ska medverka, det är inte värt dom pengarna”.

Jag är kluven i frågan. Boven i dramat är ju i det här fallet fyran som inte vill ge ersättning till någon som gör sitt jobb. Men jag tror många ändå tycker att MF sätter käppar i hjulet för de som anser att detta med att vara med i tv är ren och skär marknadsföring.
Så inställt blev det och ingen musik i morgonsoffan denna lördag. Nu vet ni varför.

Jag erkänner villigt: Jag gillar definitivt inte matlagning och känner mig hämmad i köket. Men det hindrar väl inte att favoritprogrammet just nu heter Sveriges Mästerkock? Hela familjen njuter, förfäras och skrattar. Jag är vansinnigt trött på allt som heter True Talent, The Voice och Idol. Sveriges Mästerkock är strålande TV-underhållning.

Ärligt. Allsång på Skansen – sjunger det programmet inte på sista versen snart? Lena Ph lät surt som tusan och Måns känns sådär som programledare. Lite för tillrättalagd och PK. Det blir så profillöst.

Johan Croneman på DN skriver om att web-TV verkar vara ‘da’ shit’.
När vanlig TV blir allt mer slätstruken och mainstream och slår knut på sig för att inte förarga eller stryka mothårs, poppar web-tv-kanalerna upp som bättre alternativ. Jag ser gärna en utveckling där, och gärna någon som vågar sticka ut. Precis som vem som helst kan spela in en skiva idag (även om h*n kanske hade levt lyckligare om h*n låtit bli), kan säkert vem som helst skaffa en hyfsad web-tv-utrustning och börja sända TV. Jag ser nog helst inte det scenariot – alla kan inte bli lysande stjärnor – men det finns oändligt mycket talang. Det gäller bara att upptäcka den.

Jag tänkte bara… så behöver ni inte titta på lördag.
För det går så här:

Jenny Silver vs Love Generation:
Jenny vinner när svenskarna får bestämma. Tråksverige!

Loreen vs Sara Varga:
Sara Varga vinner när svenskarna får bestämma. Tråksverige, igen.

När Jenny och Sara möts vinner Jenny. Verkligen innovativt, Sverige!

The Moniker vs Linda Pritchard:
Linda Pritchard vinner. Annars är det verkligen något fel på oss.

Shirley’s Angels vs Pernilla Andersson:
Det här är svårt. Jag vågar tro på svenskarnas röster här. Pernilla tar hem det.

När Linda Pritchard och Pernilla Andersson möts, vågar jag hoppas på att Pernilla går till finalen. Om hon ler och visar den där charmiga gluggen och får tillbaka sin pianist grejar dom det!

Måste erkänna att det är någon form av Mello-abstinens jag känner.
Trots att det är fyra ganska krävande (och jag står inte ens på scen) och intensiva dagar – 13 av dygnets timmar spenderar man på arena och hotell, resten försöker man vila eller sova – är det ändå något speciellt med att vara på plats. Att vakna med tjusiga dålig-luft-i-mörk-arena-påsar under ögonen, som blir tjusigare och tjusigare allteftersom dagarna går och som fullkomligt exploderar i storslagenhet när det är dags för den stora efterfesten på lördagen. Att äta samma hotellfrukost varje morgon. Att bryta sitt fyraochenhalv månaders rökuppehåll och röka så att lungorna skrumpnar. Att försöka övervaka journalisters envisa frågor och försök att vaska fram skandaler. Att peppa, lugna och försäkra alla inblandade att det kommer att gå bra, bara man gör sin grej och sitt bästa. Att träffa alla de personer som man bara träffar i det här sammanhanget; media och TV-produktionsfolk, skivbolagskillar och skivbolagstjejer. Och ibland går det bra, och ibland går det inte fullt lika bra.
Ja, abstinens är nog ordet.

Vaknar upp och längtar hem. Jag trivs bra här på mitt hotellrum, men det är precis som dom säger – ”borta bra men hemma bäst”. Min artist pratade just på lokala tv4-nyheterna. Idag ger hon svar på tal i tidningen, ett mycket moget och bra svar på tal, till mannen från Skara. Nu lägger vi locket på där, nu finns det inte mer att säga om den historien. Nu fokuserar vi på ett bra rep och ett ännu bättre genrep ikväll.

På scen har hon 7 dansare, det är precis så många man max får vara i rutan. Det är fyra dansare som är ”husdansare” och tre externa förmågor, riktiga små pärlor, Irina, Robin och Fredrik. Unga, ambitiösa, jättegulliga och väldigt coola. De är koreograferade av Ambra, som till vardags dansar i B0unce. Där har vi också en kvinna som kan sitt jobb! Det är härligt att höra henne ge koreografi och rätta till en arm här och en rörelse där.
Nu ska jag försöka snyta ut sovdammet ur näsan och ställa mig i duschen en halvtimme och fylla kroppen med energi genom en stadig hotellfrukost. Man vet aldrig när man får äta nästa gång. Klockan 11:20 går bussen till arenan och jag kommer att lämna den 12 timmar senare.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,425 hits