Musik i kulan

  

I lördags var jag på konsert. Jag fick hänga med min kompis Kerstin och se Pharrell Williams i Globen. Kerstin är en sån där VIP, som får biljetter till nästan allt hon vill se. Hon lägger musiken i vår största nationella, icke kommersiella radiokanal och alla vill hålla sig på god fot med henne.
Vi gillar varandra, Kerstin och jag. Hon är några år äldre än jag, men vi delar kärleken till musiken och har samma kärva typ av humor. Jag blir glad när jag får följa med henne på grejer, och hon brukar hänga med när jag har saker också.

Konserten var bra. Inte det bästa jag sett, och jag har inte någon djupgående koll på hans musikkarriär, mer än de senaste hitarna han släppt. ”Happy” är jag rätt trött på vid det här laget. Då är den här bättre: ”Come get it bae” (där han låter nästan som min stora idol Prince i fornstora dar). Sen hade jag ju glömt bort att han har ”Get Lucky” och ”Lose Yourself To Dance” på sitt samvete också, och som gjorde att Daft Punk fick stora hits. Sen körde han ”Drop it like it’s hot” som han gjorde med Snoop, och ”Hollaback Girl” med Gwen Stefani. Kändes lite lustigt att höra honom göra låtar som blivit stora med andra, men det funkade. Att turnéns kvinnliga dansare var sponsrade av adidas, var inget dom stack under stol med. Deras dansdress var prydligt försedd med stor logga, så att alla i Globen skulle kunna se. Det som kändes allra mest bisarrt var annars när Gudrun Schyman kom upp på scen. Pharrell har ju blivit anklagad för att vara sexist och kvinnofientlig, och här såg han väl ett klockrent tillfälle att försöka tvätta bort den stämpeln. Det var dagen före valet, och själv kände jag att det där med valpropaganda stod mig upp i halsen, så jag kan nästan förstå dom som faktiskt buade när hon presenterades. Stackars Pharrell förstod säkert ingenting – det är väl klart att alla är feminister! Han har ju ingen möjlighet att se hela vidden av Fi’s politik. Tyvärr jämställer många amerikanska män feminism med att behandla en kvinna med silkesvantar och sätta henne på piedestal. Jag tror han faller mer i den kategorin. Men, han verkar ändå vara en rar pojk, Pharrell. Och musik, det kan han ju göra.