Påsk var det här

Det är påsk. Vi hade vänner på middag igår. Ingen orkade tillaga traditionell påskmiddag (vad nu det är, lamm?) så vi satsade på tacos. Ungarna älskar det och ingen behöver direkt stå och slava i köket. Jag tänkte på hur mycket av ätandet som sker med ögonen. Vi köpte karamellfärg och gjorde röd gräddfil och blå guacamole. En av gästerna ville inte ens äta avocadoröran, för att den såg äcklig ut. Den ska helt enkelt vara grön, annars är den inte god.

Lugnt och stilla idag. Dottern sover hos kompis och maken, som var uppe med tuppen och spelade golf, trynar i soffan. Själv har jag ägnat 40 minuter åt att måla naglarna. Dottern följer en massa olika nail designers på instagram och youtube, och jag blev lite inspirerad. Så nu sitter jag här med vita naglar med en massa prickar på, i olika storlekar och färger. Är det påsk, så är det.

Dagar i en ishall

Javisst. Jag hamnade här igen. I cirkusen. Idag är vi mitt i stormens öga. Två genrep och många timmar i en ishall utan fönster mot omvärlden. Tack och lov slipper jag den här gången nervositeten, omröstningarna, utslagningen. Istället får jag koncentrera mig på jobb och häng med veteranerna. Dom som bara ska sjunga 40 sekunder och sen är det klart. Dagen och kvällen är – trots att framträdandet är extremt kort – full av förberedelser, rep, smink, hår och scenkläder. Kvart över 11 kör vi igång med dagens repetitioner.

Än så länge är det tyst och lugnt i logen där jag sitter. Snart invaderas den av C, Charlotte, Nanne och Zarah. Då blir det allt annat är lugnt och fridfullt. Under tiden njuter jag av min kaffe och min stund i avskildhet.

House of Cards vs Trump

Igår somnade min make kl 9. Alltså kl 21:00. Låt oss skylla det på att han tog vårens första allergipiller. Dom kan ju knocka en fullständigt, dom där.

Själv försökte jag, med en liten kattungeklutt liggande på bröstet, titta på första avsnittet av House Of Cards. Jag har längtat, men samtidigt kommer jag inte riktigt ihåg hur förra säsongen slutade, märkte jag. Och sen Donald Trump gav sig in i leken därborta i USA, tycker jag nästan att verkligheten överträffar dikten. Skrämmande, faktiskt.