Om hur jag tackade nej till Kansas City

Jag kan just nu troligen klassas som den mest korkade människa som går i ett par skor. Jag fick klartecken, go ahead, grönt ljus på den där resan till Kansas City. Jomen visst! ”Jamen, det var väl en bra idé, vi står för din resa!”. Och så tackade jag nej. Va!? Är det ens möjligt att jag yttrar ordet ‘nej’ i det här läget, tänkte jag, samtidigt som jag skrev mailet där jag förklarade att jag avstod. Men – det gjorde jag.

Det fanns flera anledningar till min kovändning. En av dem var att jag inte skulle kunnat åka förrän onsdag eftermiddag. En annan var att hotellrumsfrågan inte var helt klarlagd. Det fanns möjligheten (kan också uttryckas som ‘risken’) att jag skulle dela hotellrum med en herre som jag inte känner speciellt väl. Även om jag gissar att resan inte direkt hade spenderats på hotellrummet, så kändes just den biten inte helt lockande. Jag  njuter av att få spendera tid ensam ibland och delar helst inte rum med främmande män. Så, nej blev det. Jag stannar hemma, jag. Men på tisdag åker jag banne mig till Örebro igen. Det är ju en resa, det också, som sagt.

Närke tur och retur

Igår hade jag en heldag i Örebro. Jag skulle sitta med i ett möte som gäller ett pågående projekt, en årlig musikfestival i stan som jag fått uppdraget att göra promotion för. Vi var några stycken som skulle träffa en representant för en svensk musiktidning, som är tänkt att vara mediapartner längs vägen. Fick samtidigt, senare på kvällen, frågan om jag kunde tänka mig att bli involverad i den grupp som ska ta fram en femårig affärsplan för festivalen. Det låter ju onekligen som en jättekul utmaning och något jag verkligen kan lära mig mycket av. Våren börjar redan tjocka på sig i kalendern…

Mötet gick bra och vi avslutade med sushi-lunch på en av Sveriges allra bästa sushirestauranger, East West Sushi. Maken till god sushi finns bara inte! Man sitter nästan och gråter när man äter.

Passade på att träffa och avsluta förhandlingarna med den herre som under en testperiod på 6 månader nu blir bokare för mitt fina band. Han ska boka spelningar för dem, så att vi får in lite cash i kassan, så att vi kan göra roliga saker framöver, lansering och marknadsföring i utlandet t ex. Han är en kille som lätt kan prata hål i huvet på en, vilket gör mig både glad och förtvivlad. Vi får se hur det går, helt enkelt. Han bokar redan spelningar åt ett par andra band och det verkar gå ganska bra. Han har ett gediget musikintresse men ingen direkt erfarenhet från branschen. Det är också verkligen på gott och ont. Vi får se vilken av sidorna, den onda eller den goda, som väger över.

Tog sista tåget från Örebro, via ett byte i Hallsberg och var hemma halv ett på natten. På tunnelbanan hem reflekterade jag lite över hur nyktra och städade folk var. Men kanske var jag för tidigt ute. Hade jag kommit 2-3 timmar senare hade det nog sett ut på annat sätt…

Åh! Höll på att glömma det halleluja moment som uppstod på tåget:
Jag hade inte hunnit äta någon middag i Örebro och gick till bistron för att få nåt enkelt att äta. Hittade en wrap som såg god ut, och en flaska vatten. Gick till kassan för att betala, bara för att mötas av en kommentar om att deras kortterminal strulade och att dom bara tog emot kontanter. Jag har aldrig kontanter på mig och blev ledsen i ögat och insåg att jag skulle få sitta hungrig och törstig hela resan. Killen i kassan såg min nedslagna min och sa: ”Men vet du vad? Jag bjuder på den där wrapen och vattnet!”. Jag blev väldigt förvånad, en är ju inte direkt bortskämd med sådant av SJ. Han fick många tack, tack, tack, tacksnälla av mig och en guldstjärna i kanten.

På annan ort

Ibland går jag på gatorna, i Örebro. Som en skugga.