You are currently browsing the monthly archive for oktober 2014.
Redan i början av veckan var en kollega i branschen i kontakt med mig gällande ett eventuellt projekt som h*n hade på gång, och som h*n eventuellt skulle behöva hjälp med. Jag har sagt att jag är behjälplig och h*n skulle återkomma när det var klart.
Under tiden har det ramlat in lite roliga uppdrag och förfrågningar. Så sent som idag var jag på ett möte, där vi skildes åt och det kändes väldigt positivt. Det enda de skulle bestämma sig för var om de hellre skulle satsa på England fullt ut, där kampanjen redan är igång, eller om de samtidigt skulle släppa sin musik och satsa på svenska marknaden. De lovade återkomma redan under kvällen med ett besked.
Under eftermiddagen ringde branschkollegan igen. H*n började berätta lite mer i detalj om vad det var h*n behövde hjälp med, och efter ett tag märker jag att ‘hej, hej, hej – det där är ju fan bandet som jag har träffat idag!’. Det uppstod en mycket märklig, lite obekväm situation. Att artister lägger ut krokar hos andra i branschen, är ju varken förbjudet eller något ovanligt men här kändes det som om de inte hade varit riktigt fullt ut ärliga hela vägen. De har vetat om mötet med mig sedan i tisdags och samtidigt svarat kollegan att de har krokar ute men inte bestämt något och att de kunde ta ett möte med hen. H*n har dessutom lagt ner tid och energi på efterforskningar och funderat kring ett lämpligt oupplägg.
Det ska bli intressant att höra vad de svarar på mailet från kollegan ikväll. H*n har mailat och frågat om de hittat någon som kan göra jobbet ännu, och har lovat att informera mig om svaret.
Vad artister och musiker borde veta, är att den här branschen är ytterst liten och att många har kontakt med varandra – om inte på en daglig basis så ändå hyfsat regelbundet. Och det är i sådana här lägen jag inser att jag faktiskt har konkurrenter i branschen, även om jag väldigt sällan ser dem som det.
Känner man mig, vet man att jag inte är någon skogsmulle-typ. Det är inte så att jag inte gillar att gå skogspromenader eller vara ute i naturen, men det är inget jag riktigt kommer mig för att göra, förutom när jag golfar. Men i helgen skedde det. Och svamp plockades det, så det stod härliga till. Medlurad ut i grödingeskogarna av två vänner från branschen. En kvinna som jag var arbetskamrat på den tiden jag var anställd i slutet av 90- och början på 2000-talet och som nu jobbar som… ja, jag vet inte vad man ska kalla det när det inte är manager eller promotionperson för en artist. Personlig assistent, kanske? Och den andra kvinnan jobbar hos en distributör och gör exakt det jag gör. Hon är oerhört duktig och lägger ner själ och hjärta i varje projekt. Själv fnös hon under bilturen ut i skogen: ”Haha, ni har verkligen åkt ut i skogen med en superkommunist!”. Må så vara, men hon är en väldigt fin kommunist. Och trevligt hade vi. Och vi hittade så jäkla mycket svamp. En hel del har jag redan förvällt och fryst in och lika mycket ligger på tork i vardagsrummet. Och en liten näve hamnade på något konstigt vis i stekpannan, vidare till en rostad bit bröd och landade slutligen i min mage. Gudomligt goda trattkantareller!
Oj. Nu blev det plötsligt en hel del att göra. Två roliga uppdrag som känns positiva. Roliga uppdrag är ofta vanligtvis förknippade med rätt obefintlig budget. Tur då att dom är roliga. Det är dessutom nya kontakter, bägge två, och det kan förhoppningsvis resultera i fler uppdrag, om jag gör bra ifrån mig. Då tycker jag det kan vara värt det i det långa loppet.
Bra. Tack.
Nu börjar det röra lite på sig bland förfrågningarna. Nytt projekt igångsatt idag och ytterligare ett kan vara på väg in, gällande ett band som jag tror kan vara intressant och ge lite eko i media. Det är ett tyskt band som har sålt över 1 miljon plattor worldwide och skulle nog kunna appellera på lite intervjuer. Ser fram emot att få prata med deras brittiske representant.
Och om en liten stund ska jag gå på konsert i Globen. John Legend. Det blir en skön avslutning på den här gråa och regniga dan.
Avslutade veckan med att gå på möte. Det var jag, managementrepresentant och skivbolag som sågs för att dra upp riktlinjer för jobbet. Vi var fem personer. Under mötet somnar en av oss! Alltså, så sjukt jäkla oproffsigt! Jag känner inte den här personen alls, h*n verkar rätt tillbakadragen och low profile i stort, men att somna under ett möte kan man fan inte ha någon ursäkt till. Jag är väldigt förvånad att ingen av kollegerna sa till, eller att ingen sa något överhuvud taget.
Min bransch slutar aldrig att förvåna, någonsin.
När det är stiltje på den vanliga arbetsfronten, kan man med gott samvete lägga krut på annat. Om man har ork och lust kan man sitta en timme i telefonmöte med bostadsrättsföreningens förvaltare och gå igenom budgetförslaget för 2015. Det har jag roat mig med idag. Det positiva är att vi äntligen börjar få ”svarta siffror” i budgeten – helt jäkla underbart efter så många års rotande i hyreskontrakt, avgiftsökningar och tjafs med lokalhyresgäster. Nu ska vi bara ge i uppdrag till den nya förvaltaren att ta fram en tjusig underhållsplan och förklara för oss det där med ”rättvisa avgifter”, som dom pratar så varmt om hela tiden.
Långt, långt telefonsamtal idag med potentiell kund, som gick från att vara tveksam till samarbete till att boka ett möte på fredag morgon. Tror h*n gillade min ärlighet, min kunskap och det faktum att jag gillar Eric B & Rakim och De La Soul. Intressant.
Nu kommer det självpepp:
Precis lämnat iväg en offert till potentiell kund. Ganska många pengar i den offerten, men jag tycker jag är värd vartenda öre av dom där många pengarna. Jag ger dem min tid, min kunskap och mina kontakter. Jag slänger till och med in ett eventuellt besök i Malmö i pengen. Sen är det ju bara att inse att man som hårt arbetande musiker troligen kommer att få hicka när man ser förslaget. Men det är ju inte mitt problem. Jag vet mitt värde och vad jag kan.
Heja mig.
Känner att jag går ner mig lite psykiskt när jag hela tiden pratar om att det är lite att göra, dåligt med jobb och att telefonen är tyst. Jag tappar självförtroendet och förirrar mig i tankebanor som att ”jag kan inte” och geisten och arbetslusten försvinner. Det här med att se sitt värde har jag tappat lite sen jag skildes ifrån min peppande kollega. Hon var helt fabulös på att peppa och uppmuntra och nu är hon inte där längre. Inte helt bra för självkänslan, det där. Så, från och med nu blir det bara positiva inlägg och inget gnäll om jobbet.
Mrs_B
PR-atkvarnen 