Jävligt jobbigt att höra att det är fortsatt stökigt i dotterns klass.
Det ÄR väldigt svårt att få tjugosju ungar (bara storleken på klassen kan ju få en att baxna) att förstå hur skolan funkar, att man inte bara kan prata rakt ut eller ställa sig upp på sin skolbänk och dansa om man känner för det. Vi snackar ungar som är i totalt olika mognadsgrad.
Det jag såg under den förmiddag jag var där förra veckan var tydligen bara en bråkdel av hur just den här dagen idag varit. Däremot känns det bra att höra att man (läs: skolan) nu börjar ta tag ordentligt i situationen, pratar med föräldrar, mer eller mindre tvingar dem att vara med i skolan under lektionstid för att observera och planerar eventuellt ett föräldramöte för att diskutera situationen. Jag hoppas att man kan gå på ett sådant möte utan att det blir sandlåda och dålig stämning i föräldraled. Vissa kommer ju att känna sig mer utpekade än andra, och är säkert väl medvetna om att andra föräldrar vet om att deras barn är stökiga.
Jag tror och hoppas verkligen att vi alla kan samarbeta för en bättre skolmiljö.
Ledarskap
09 november 2009 vid 9:45 f m (Uncategorized)
Tags: Musik, tävlingar
Imorgon runt lunch presenterar SVT vem eller vilka som ska bli programledare under årets Melodifestival.
Världen håller andan.
Läsning
09 november 2009 vid 8:17 f m (Uncategorized)
Tags: Böcker och läsning
Jag plockade på mig ett ex av tidningen SID vid kioskbesöket senast. SID är Pressbyråns tidning om tidningar. En ganska ovidkommande och intetsägande publikation, kan man tycka. Men den upplyste mig i en hyfsat intressant intervju om att Bryan Adams; ni vet han med ”Summer of 69″, idag jobbar som fotograf och driver tidningen Zoo Magazine. Dessutom gjorde SID att jag nu funderar på att byta min prenumeration på Tara till en på Tidningen Vi.
Vad man än läser kan man lära sig något. Därför uppmanar jag; läs, läs, läs!
Orökig
08 november 2009 vid 11:17 e m (Uncategorized)
Helgen har inneburit inmundigande av vin och mat, minst 400 kilo ostbågar och en liten skål smågodis (lördag).
Den innebar också lite opera och asiatisk brunchbuffé i trevligt sällskap (söndag).
Den har också inneburit lite matlagning på kvällskvisten i form av gulaschgryta. Det doftar just nu väldigt, väldigt gott i PRatkvarnens kök. Det är bara synd att jag fortfarande är mätt efter den där brunchen.
Jag kan också stolt konstatera att jag fortfarande, mot alla odds, är rökfri.
Värt att notera
07 november 2009 vid 9:41 f m (Uncategorized)
Tags: Familj, Ledighet
PRatkvarnen studsar mellan resterna av frukosten och datorn.
Soon-to-be-sjuåringen tittar på Evas funkarprogram.
Sambon spelar golf.
Härliga, lediga lördag!
Fredagsmys
06 november 2009 vid 6:40 e m (Uncategorized)
Det låg ingen köttfärs i Linas Matkasse, men jag undrar i hur många svenska hem det serveras tacos ikväll?
Tuppen, ja!
Trafikvett och etikett
06 november 2009 vid 5:23 e m (Uncategorized)
Tags: gnäll, trafik, Vardagligt
Det kan vara abstinens.
Det kan även vara PMS eller det faktum att jag nu är på väg in i övergångsåldern.
Det kan också vara så att jag i grunden är en rätt tjurig och negativ människa.
Vad det än är så har det gjort att jag gått och varit lite halvirriterad hela dagen. Det var nog själva starten på dagen som la grunden. Nuförtiden händer det ganska ofta att jag tar bilen till jobbet. Det går fort, det är billigare än tunnelbanan (eftersom jag fulparkerar, d v s vägrar betala parkeringsavgift. Istället får jag med jämna mellanrum springa och kika efter lapplisor, men hey, vad jag tjänar pengar!) och jag slipper trängas med smittbärare av allehanda sjukdomar.
Imorse, på Horngatan blev det lite stopp i trafiken vid ett rödljus, när en bil gjorde en sväng och därefter blockerade korsningen. Bilen bakom mig börjar tuta. På mig! Blinka med hellyset och tuta igen. Men varför!? Jag kan inte ta mig någonstans, det står en stor bil framför mig som inte kommer någonstans och jag kan inte köra runt den. Varför tuta på mig?
När vägen är fri igen, ligger bilen fortsatt bakom mig och fortsätter blinka med hellyset. Det finns inte en chans i hela världen att jag genom dessa blinkningar ska kunna förstå vad människan i bilen bakom mig vill förmedla, eller hur? Håller mina hjul på att lossna? Har jag kört över någon? Det var ingen polis, och det var inte det minsta knas med min bil. Jag hade väldigt god lust att tvärstanna bilen och kliva ur och fråga: ”Vad är det du vill?”.
Jag fattar inte. Hur tänker folk?
Eller är det bara jag?
Vaccin
06 november 2009 vid 9:27 f m (Uncategorized)
OK. Nu tror jag att jag har bestämt mig. Det blir spruta. För hela familjen. Sexåringen får den i skolan inom kort. Själv får jag se när och var jag kan ta den. Det får bli ett samtal med vårdcentralen.
Uppdaterat, senare:
Jag velar fortfarande som en tok. Nu har jag ändrat mig igen. Eller åtminstone halvt om halvt. Sexåringen får, jag skippar. Vaccinets försvarare får säga vad de vill. Ni är välkomna att stena mig. Eller nysa på mig.
Begär
06 november 2009 vid 9:25 f m (Uncategorized)
Tags: Hälsa
Idag kände jag av det för första gången på sex dagar. Den där lilla, snabba tanken: ”Mmmm… en cigarrett vore gott…”. Tanken är borta lika snabbt som den dök upp och trots allt tog det sex dagar innan den kom. Tidigare har den kommit ungefär efter tre timmar.
Positivt tänkande, säger jag. Positivt tänkande.
En doft av sol
05 november 2009 vid 9:30 e m (Uncategorized)
Det blev en väldigt kort sommar. Det känner jag nu. Jag längtar efter sol, värme och sand mellan tårna. Min stora, fina artist åker till solen och värmen en hel månad strax innan nyår och tyckte att vi skulle hänga med. Både plånboken och förnuftet säger mig att det troligen inte blir något av med den saken.
Det stinker ugnsbakad kolja i lägenheten. En ugnsbakad kolja som inte föll sexåringen och klasskompisen på läppen direkt. ”Den var äcklig!” blev det inte speciellt smickrande omdömet från de båda små damerna. Jag håller inte med. Den ugnsbakade koljan var riktigt god. Den var bakad med fänkål, banancharlottenlök, körsbärstomater och en stor portion kärlek. Som sidotillbehör serverades marinerade haricoverts, något som tjejerna bara gav ett kort ögonkast och en fnysning åt. Men potatisen var god.
Man får vara glad åt det lilla.
