Torsdag i matens tecken

Jag kör 5:2 sedan snart två år tillbaka. Det funkar jättebra på min känsliga mage. Den här veckan har jag börjat dricka gröna smoothies på mina matfria dagar. Jag har egentligen inga problem att bara dricka te, kaffe och jättemycket vatten på matfria dagar, soppa ibland. Men smoothies känns ju som ett jättebra och näringsrikt och mer mättande alternativ. Nackdelen med smoothies, framförallt dom gröna, är ju att dom är fulla av fibrer. Och av mycket fibrer blir man? Exakt! Pruttig.

Dagen, matfri till trots, har gått i matens tecken. Hade möte med matförfattare. Två stycken till och med. Tack och lov slapp jag sitta och släppa mig under mötet. Magen höll sig lugn och kurrade knappt.

Författarna vill jobba med mig för att lyfta en produkt en av dem utvecklat. Det är ett massivt arbete och jag hade med mig en vän och tidigare kollega från ett skivbolag, som också jobbar med promotion och management. Tänkte testa hur det är att jobba ihop med henne med detta. Hon har hjälpt mig så mycket med kontakter, råd och stöd i mitt managementjobb, så jag vill ge något tillbaka till henne.

Nu har vi en vecka på oss att ta fram en offert med ett väldigt generellt första upplägg. Jag hatar gillar inte att skriva planer men inser värdet av dem, såklart. Men du kan göra världens bästa plan och mitt uppe i arbetet kan du upptäcka att du helt frångått den. Dessutom gillar jag inte att göra planer innan man fått uppdraget. Egentligen vill jag inte lämna några planer alls tillsammans med en offert. Det gäller att göra den luddig, inte nämna några konkreta grejer. Allt för att visa att man vet vad man snackar om, men inte så mycket att de kan ta planen och säga, ”tack, vi behöver inte dig, vi fixar det här själva!”. 

 

Röd dag är arbetsdag, eller ‘ska 2 + 1 bli 11’?

Folk tror nog inte jag är klok när jag säger att jag verkligen älskar att jobba. När man säger sånt låter det som att man har det dåligt hemma. Jag har det inte. Lika fint som det känns att jobba, känns det såklart tillsammans med maken och nyblivna tonåringen.

Det är samma med min make. Häromveckan satt vi i TV-soffan och slöglodde på nåt när han plötsligt glatt utbrast: ”- Härligt, imorgon är det måndag!”.

På grund av detta, eller rättare sagt tack vare, var det inte speciellt jobbigt att bege sig till stort fik på Söder för dagens första möte. Tillsammans med de två som utgör stommen i sjumannabandet drog vi upp planer för 2016, när vi ska släppa singlar, album, turnera osv. Och jag säger vi, för det känns nästan som att jag är en åttonde medlem i det här coola, coola bandet. För någon dag sedan blev en av deras senaste videos utsedd till en av årets tio bästa av en tysk blogg. Jag blir nästan grinfärdig när jag läser motiveringen:

”Bi11y M0m0 are so fascinating. What are they? Folk? Rock? Pop? Country? Yes they are indeed. You know that song by cash where over the years he assembled himself a handcrafted automobile one part at a time and he couldn’t have been prouder of the nonconventional results…This is Bi11y M0m0 to me and not a dull moment one their blazingly unique … A blast in every corner. This video does the band justice, captures their every nuance. I think this band is going to be internationally huge sooner than later.”

Samtidigt blir jag så frustrerad, eftersom dom svenska musikjournalisterna totalt har ignorerat det här bandet. Men, det sporrar mig samtidigt, eftersom jag hela tiden drivs framåt av känslan ”jag ska fan visa dom!”.

Eftersom jag hade ytterligare ett möte inbokat under eftermiddagen och min lilla familj var iväg på annat håll, gick jag till kontoret och fortsatte jobba ett par timmar. Mötet på eftermiddagen var med en trio killar som spelar excentrisk, intelligent hårdare rock. Deras nuvarande management har inte riktigt prioriterat dem så som de hade hoppats och de letar någon som kan göra det. Och eftersom jag är bekant med trummisen sedan tidigare och han i sin tur är bekant med killarna i mitt första band – ja, det ena har ju lett till det andra. Jag måste vara helt tokig för innan vi skildes åt efter att ha suttit och snackat i en och en halv timme hörde jag mig säga ”jo, jag skulle tycka det vore jättekul att jobba med er!”.

Tar jag mig vatten över huvudet nu?
Cheezus, hur ska det här sluta, egentligen…

Röd dag med jobb

Idag (för klockan är över midnatt) är det röd dag. Eftersom jag har slappat så in i helvete hela jul- och nyårshelgen tänkte jag skippa den röda dagen och jobba lite. Två möten inplanerade. Men jag ska erkänna att det tar emot lite, faktiskt. Jag är nog inte helt utvilad ännu. Tur att det snart är helg igen.

Hur är det möjligt?

På riktigt.  Hur är det möjligt att vara så här söt? Tio veckor gammal flicka (?) som vår granne håller på att försöka få oss att köpa till ett symboliskt pris och ta hand om. Jag är bara rädd att den där sjukiloskolossen som redan pinkat in sitt revir här sedan tio år tillbaka ska göra uppror och käka upp den när den kommer innanför dörren…

  

Om en morgonsoffa

Idag fick jag känna på lite hur det är att jobba igen. Det känns som det var länge sen nu. Åkte in till TV4-huset med dom här sköna typerna, som gästade morgonsoffan och pratade om filmen de är med i/har regisserat.

I samma program medverkade ett band jag känner väl. Kul att träffa dem, även om det var hastigt.

Imorgon börjar jobbet på riktigt igen, har lite möten inplanerade den här veckan. Och, som sagt, en resa till Örebro på fredag. Dottern börjar skolan på torsdag.

Kvinnliga managers

Jag kom plötsligt att tänka på en grej som hände mig i höstas.

I egenskap av manager var jag med bandet jag representerar på en tillställning där de skulle spela. Det var en etablerad fotograf som firade ett jubileum och han hade engagerat bandet som kvällens musikaliska underhållning. Jag brukar nästan alltid vara med när killarna spelar, snackar med folk, samlar på mig lite publikreaktioner och funderar på vad som kan förbättras eller förändras.

Medan killarna förberedde sig för kvällens spelning, stod jag och hängde vid ett bord. En av gästerna på festen kom fram och presenterade sig och vi bytte några artiga fraser. Han frågade vem jag var och jag berättade att jag var där med bandet och att jag är deras manager. ”- Jaha, okej – är du ihop med någon av killarna i bandet, eller?”, frågade han. Jag tänkte först inte så mycket på hans fråga, utan svarade bara per automatik. ”- Nej, jag är inte ihop med någon i bandet, jag jobbar som deras manager”. Och som om den första frågan inte var tillräckligt inskränkt, fortsatte han att trampa ännu  lite djupare i sitt klaver: ”– Jaha, så du är manager på riktigt?!”, Tydligen hade han aldrig träffat någon av de många kvinnor som faktiskt finns i musikbranschen på strategiska positioner. Han verkade helt ha missat att kvinnor har jobb överhuvud taget.

Och jag kände hur jag liksom sjönk ihop, som en sockerkaka när man öppnar ugnen för tidigt. Jag blev degraderad till nån jävla hang-around som är lite småkåt på eller ihop med nån av bandmedlemmarna och  leker manager för att få ligga. Efteråt, när det sjunkit in ordentligt, blev jag riktigt förbannad. En man hade aldrig fått den frågan! Nästa gång ska jag fundera ut någon riktigt dryg kommentar. Jag ska öva lite mer på min Bert Karlsson-attityd, tror jag.

Om att sköta sitt jobb

Det bästa med att göra ingenting i flera dagar är att jag börjar längta efter att jobba. Och imorgon tjuvstartar jag. Jag ska med ung skådespelare, något lite äldre skådespelare och regissör till morgons0ffan i TV4. Tack och lov är det inte någon okristlig tid det handlar om den här gången. Gänget är i rutan strax efter elva. Det blir kul!

Och så här kan det se ut när jag gjort mitt jobb…

Hur funkar det där med detox, egentligen?

Jag har varit lite inne på att testa detox nån gång. Jag kör 5:2 sedan två år tillbaka, och det funkar jättebra. Min stackars mage mår mycket bättre av att vila dom två dagar i veckan jag bara kör flytande kost. Jul- och nyårshelgen har det av förklarliga skäl inte gått att praktisera 5:2, och det märks direkt. Jag svullnar upp, känner mig däst och ur form. Tappar fokus och blir liksom… uppstoppad, känns det som.

Och som sagt, jag skulle vilja testa detox. Jag har hört både bra och dåliga grejer om detox. Att jag som kör 5:2 inte ens skulle behöva göra det, eftersom jag genomgår någon slags mini-detox varje vecka. Någon som har erfarenhet och vill dela med sig?

Om mindre önskade årstider – och resor

Den som känner mig vet att jag inte tycker om vintern. Ändå är jag glad att det blir vinter, för jag tycker om årstidernas skiftningar och det faktum att vi faktiskt har fyra årstider. Men vinter är liksom bäst på pappret, bara. Jag avskyr att gå med axlarna uppdragna till öronen och kyla är inte alls min grej. Jag hoppas att SMHI’s prognos om tjugofem minusgrader bara är snicksnack och att kylan inte hittar hit. Nu är ju julen slut, och för mig får man gärna kasta ut vintern på tjugondaknut också. Jag sitter hellre och planerar vad vi ska göra i sommar.
Vad ska vi göra i sommar? Jag vet inte, faktiskt. Men det lutar åt lägenheten i Marbella, igen. Eller Mallorca. Kanske en tripp till London till våren? Ge mig lite schyssta, välbetalda uppdrag så ska jag bita ihop kring flygångesten och åka iväg. Nästa vecka ska jag till exempel ut och åka igen. Örebro.

Gott Nytt 2016

Älskar känslan varje gång av att vakna och inte vara trött, bakis och sugen på pizza. Älskar känslan att välja alkovfri nyårsafton, slippa vänta fyra timmar på en taxi och kunna ta bilen hem från festen. Trevlig fest, trerätters middag och mysigt häng med kompisar. Vi köpte med oss ett 1.000-bitarspussel och fördrev tiden fram till tolvslaget – prat, pussel och mat. Tror det är första året som vi inte gick ut och sköt nyårsraketer men med en strålande utsikt över hela Hammarby kunde vi njuta av tolvslagets prakt inomhus. Jättefint.

Nu vilar vi ett par dagar till. Sen jäklar!